This retelling/summary said something of the Fourth Story I had overlooked - it's a gender-flipped Cinderella (but it's also a very close retelling of Shakespeare's Portia subplot, minus the trial at the end!)
... toute l'histoire de cette mystérieuse princesse.sábado, 9 de mayo de 2026
THEOPHANNYA - TSQ-IV (AND CINDERELLA)
jueves, 18 de diciembre de 2025
TAPEWORMS AND MAGGOTS IN THE UGLY STEPSISTER
Worms, in The Ugly Stepsister (Norwegian dark retelling of Cinderella), symbolize unrealistic beauty standards and the pains to achieve them. Elvira (STEPSISTER protagonist) swallows a tapeworm egg to lose weight at the expense of her own health such as extreme hunger pains and balding. As Elvira consumes spaghetti, invoking the consumption of worms, she forces her more beautiful stepsister Agnes (Cinderella) whose also her rival for Prince Julian's hand in marriage, to bathe her and read Prince Julian's poetry to her. Agnes retaliates by pointing out Elvira's balding head. Meanwhile this is juxtaposed with Otto's (Agnes' dead father's) corpse as maggots consume his decaying body. Four of those maggots become silkworms as they repair Agnes's ball gown that Elvira destroyed in a fit of jealousy. Agnes wears the repaired gown at the ball, and Prince Julian falls in love with her at first sight just moments after falling in love with Elvira. Elvira has a mental breakdown and hallucinates maggots crawling all over the food female dancers. She runs off and throws up tapeworm eggs. At the end of the film, her younger sister Alma removes the tapeworm from Elvira, symbolizing her freedom from such impossible beauty standards.
sábado, 16 de diciembre de 2023
ART HISTORY ADVENT CALENDAR - DAY 16
Week of Power
16th of December - Corrupt Legislation
Behold the throne of Corruption
(a bane that will never disappear),
among ruins and autumn leaves!
See how the poor Cosettes and Cinderellas
barely have any fibre on their spindles,
while the posh merchants and officials
butter the Government up with their fortunes!
There is nothing like such an unfair reign,
deliver us from Corrupt Legislation!
lunes, 13 de abril de 2020
Cinder. A Warped Fairy Tale
Cinder. A Warped Fairy Tale
"O all gentle house-elves that be,
the beetle eyes in ashes lie,
come and pick up for me!
The good must be put in the dish,
the bad you may eat if you wish."
That silver and gold and glass may come down and cover me."
That silver and gold and glass may come down and cover me."
That silver and gold and glass may come down and cover me."
Notes:
I hope you enjoyed this!
martes, 10 de septiembre de 2019
INSPIRATION INK - from the novel STEPSISTER
"Inspiración", que era de un dorado pálido, obtenida a partir de té negro mezclado con cacao, una pizca de tierra de la tumba de un poeta y cuatro gotas de las lágrimas de un lunático, que después se habían dejado fermentar a la luz de la luna llena. (Translation by Pilar Ramírez Tello)
There are various inks that the Fates use to draw and write the lives of mortal people on the maps of each person's life, in the universe of this novel (penned by the author of the Waterfire Saga) -- and of course this one was and is my very own personal favourite (if you wonder why there is a Spanish translation, the novel has just been released by RBA Juvenil here in Spain!!).
If you're missing a certain ingredient that is green and strong, I have even written a poem that explains the reason why in verse:
No absinthe in the recipe
for Inspiration ink;
'twas meant to write one's destiny
and not for one to drink.
viernes, 1 de marzo de 2019
Den nya Cendrillon
Den nya Cendrillon
En revolutionär Askungesaga
av Carl Snoilsky
Rättstavad av Sandra Dermark
Finns sagan kvar om ett rike, vars sol för alltid gått ner.
Med torn och tinnar befästad, en mur där reste sig grå.
Den ord och lösen ej kände fick utanför stå.
En mäktig bastilj, försvarad av korsgevär och kanon --
Så tänkte barnen därute, så menade kolartron.
Med mössan i hand allena man smög förbi, med förlov,
Fast vallarnas vapen rostat och väktaren sov.
Därinnanföre -- ja, lycklig den blott hörde dit!
Ett trollslag -- och fult var vackert och korpen var vit.
Den simpla världen därute ur synkretsen vek
Och skuggor och sorger försvunno för skimrande lek.
Farväl med det regelräta, asketernas norm!
Välkommen med snirklar och snäckor, du smekande böljeform!
Vad leende glada färger i rose och azur!
Hur myste ej paviljonger ur tuktad natur!
Han, härskarn i denna sköna, förtrollade park.
Var gräsplan var en teater och lunden kuliss.
I blomsterparterrn stod Amour och siktade segerviss.
I duggregn utav kaskaden sig vredo nymf och triton
Och dallrande sam i luften en lysten, lockande ton.
Det var Rococo den siste -- allsvåldig monark.
Han hörde valdhorn i fjärran, en tärna i kind han knep.
Fasanen, flaskan och Fyllis -- det var ett liv han begrep.
Det sällskap, han hade omkring sig, var litet men valt,
Och lag var genast för alla vad Rococo talt.
Det som gick an eller icke, det som var täckt eller styggt,
Det visste man, när man visste vad Rococo tyckt.
Men också att leva och umgås hur blev det ej lätt!
Allt, ända till tanken och ordet, fick sin etikett.
För allt fanns en sirligt snirklad, en färdiggjord fras.
Vad ej borde ses, det gömdes av rosenröd gaz.
Det tunga fick icke finnas i Rococos gård,
Och marmorn, ja själv alabastern, snart syntes för hård.
Då gjorde tiden sitt storverk -- och det var porslin,
Porslin med matta reflexer på blått och karmin.
Porslinet var just ett ämne, som väl stod ihop
Porslin blev nu hela slottet på Rococos ord;
Av finaste sköra lera var stol och var bord,
Just enkom för lätta väsen av ömtåligt stoft,
För trippande röda klackar i solsken och puderdoft.
Med kindernas smink och muscher och leende grop;
De näpnaste små markiser av hjältelik min,
Små dygder i styva kjortlar -- porslin, porslin!
Så kunde de levat länge i lust och i fröjd,
Men människan, ack dessvärre, kan aldrig bli nöjd.
En avundsjuk fé, på avstånd, av solsky och rök
Framgycklar ett gåtfullt något -- så heter det: "sök!"
En morgon i daggiga gräset de funno en sko,
Blott vackrare, lättare, mindre än någon kan tro.
Den skon en sylf kunnat bära att dansa på tå,
Förutan att rubba en droppe, på ängarnas strå.
Herdinnor bredvid markiser i nyfiken ring
Betraktade ivrigt fyndet och vände det kring.
Behagsjukt sträckte de sköna de svarvade vrister små
I silkesstrumpor med kilar -- men ingen den skon fick på.
Vi måste finna den sköna -- här stå vi ej ut!
Herr Alcindor och herr Damon i blinken ändrade sinn’;
I Fyllis de sågo en fjolla och fräknar på Kloris’ skinn.
Allting, ja själva porslinet, var fullt av fel och av flärd:
Det fanns en skönhet i världen -- men icke i Rococos värld.
Till Rococos eget öra hann ropet till slut.
I pudrad peruk, helt rådlös, bland buller och skri,
Han suckade eftergivet: så sök, kära ni!
Med galonerad betjäning ett letande tåg
I statsvagn utav pâte tendre förbländad man såg.
Blott här och där utmed vägen en oförskämd glop
Fördristade sig att undra hur slikt höll ihop.
De letade uti två dagar, de letade uti tre;
Men hon, som skon skulle passa, lät icke sig se.
Så råkade tåget vilse i villande skog --
Till kolarkojan för regnet sin tillflykt man tog.
Där satt hon och stirrade tankfull på flammande trä,
Med lockarna nere i pannan och händren knäppta kring knä.
De stodo stilla på tröskeln, förglömde att pröva skon,
Hos en och var fanns en stämma som redan sagt: det är hon.
Vad var hennes börd och härkomst? Hon visste det ej.
Inunder smutsen och sotet och slarvor till dräkt
De anade strax en fägring av härskaresläkt.
Då, drömskön av fjärran syner, hon uppslog sin blick,
En stöt in i hjärtegropen var letare fick.
Sitt namn väl ändå hon kände? Hon svarade nej.
Den starke kolaren, bjässen som vargarna slog,
En dag träffat på den lilla bland tuvor i skog.
Så fri som ännu en vildros på furumörk mo,
Hon följt blott sitt eget tycke i kolarens bo.
Vid härden med glimmande askan blev tiden dock lång,
Det stora, som glöden talt om, när kom det en gång?
Du härliga, det har kommit! -- de ropte, bragta från sans --
Av dig skall Rococos rike nu hämta nyboren glans.
Liksom de fört en prinsessa i bugande krets,
Till vagnen flickan de ledde vid yttersta fingerspets.
Triumf, den sökta är funnen! En jubelfanfar,
Och åter med skamfilat åkdon till slottet det bar.
Då Rococo sporde satiriskt: nå passade skon?
Det hör ej till saken, de sade, emellertid är det hon.
I salen de förde sin skyddsling, friserad och tvådd.
Bak sminket bleknade Fyllis och såg sig hjälplöst förrådd.
Från alla nyfikna blickar det föll med ens som ett fjäll
Och Rococo själv gick till mötes och hälsade: ma chère belle ...
Då dog på skämtarens läppar en kvickhet om Cendrillon,
Landstrykerskan, som ej hade så mycket som namn en gång.
Den bristen var redan botad av en poetisk abbé,
Som ägnat en fin épitre åt tjuserskan Liberté.
Men hon; som nyss varit namnlös, av alla nu nämnd,
För detta doftande smicker vek undan som skrämd.
Ur balsalen tidigt och ofta försvann hon lätt som en hind,
På borgens ensliga tinnar hon satt med hand under kind.
Hon stirrade ut i nejden som fordom i härdens kol:
Det liv, som rördes därnere, vad var väl dess mål?
Det stora, hon sett i drömmen, ej fanns det inne i saln.
Ett sorl, likt suset i skogen, steg upp ut ur daln.
Av sorlet det varde en åska -- då skalv bastiljen den grå.
De kommo från östan och västan, de kommo med mössan på,
Och alla ropte de namnet som, fött i en madrigal,
På stunden gått ut som lösen kring berg och kring dal.
Men kolarn, den starke björnen, i borgporten bröt.
Den sköna var sedd på tornet av tusendes blick,
Och ny var den syn på tingen, som var och en fick.
Den mörka, förtegna ringmurn blev genomskinlig som glas:
Vad mur ej förmådde dölja, det dolde ej rosenröd gaz.
Giv hit min flicka i skogen! han brummande röt:
Var hade jag mina ögon i förriga dar
Att aldrig jag märkte, flicka, hur fager du var?
Han svängde sin tunga yxa -- ett dövande ras!
Den sköra, skimrande världen var sprungen i kras.
Det enda förvägna hugget blev ästets ruin,
Ty själva muren var vorden porslin -- porslin!
Ett rykande regn av skärvor föll vida omkring,
Av Rococo och hans rike där sparades ingenting.
Med möda fick samlarvurmen för gamla saker och bruk
Bevara en vas, en dosa, en fras, en peruk.
När intet fanns kvar att slå sönder och andan man drog,
Då kom man ihåg den sköna, vars namn till lösen man tog.
Ack, hon var borta, försvunnen, och döv för bedjandes röst --
Men namnet hade man ännu och det var alltid en tröst.
Vart flydde den underbara, vars blotta namn gör en varm?
I högsal finnes hon icke och icke i stridens larm.
Var är den skog, där hon drömmer med hand under kind
Och lyss på fåglarnas lockton och talar med spelande vind?
miércoles, 6 de febrero de 2019
MICROCUENTOS CLÁSICOS
Ricitos de Oro
—¡Que entre la acusada! —gruñe el juez, un enorme oso polar, sentado en el estrado.Una pequeña niña de rizos dorados y rostro somnoliento entra encadenada, escoltada por dos osos pardos.
*******************************************
Hänsel y Gretel
El traje nuevo
Cenicienta
—Pero hija...
Caperucita Roja
Tras cuatro días de búsqueda infructuosa por parte de los Oficiales de la Corona, continúa desaparecido el Lobo Feroz. Fue visto por última vez la mañana del pasado miércoles, en las inmediaciones de la entrada sur del Bosque Encantado, en compañía de la Caperucita Roja. Su afligida esposa, la señora Feroz, ofrece una generosa recompensa por cualquier información sobre el paradero de su marido.
Durante la celebración de la Semana Real de la Moda, fue presentada la nueva línea de abrigos y accesorios de piel Roja & Cazador. La heredera del emporio familiar Roja Inc., La Caperucita, ha entrado por todo lo alto en el competitivo mundo de la moda, de la mano de El Cazador, conocido por la calidad de sus productos. El evento fue llevado a cabo en los Salones Reales, con la participación de La Abuelita como Maestra de Ceremonias de lujo.
Notas:
Debe ser que estoy leyendo muchos fanfics de Game of Thrones (Juego de Tronos), pero apenas terminé de escribir este drabble me imaginé que la Caperucita era Margaery y la Abuelita Olenna xD…
*********************************************
Rapunzel
El fiel Juan
Los 3 Cerditos
La guerra de pandillas que ha estado sacudiendo el norte del Bosque Encantado tomó un giro inesperado el día de ayer, al ser encontrados los restos del Lobo Feroz. El conflicto ya ha cobrado numerosas víctimas, entre quienes destacan dos de los líderes de Los Tres Cerditos. Según fuentes confidenciales, el Hermano Mayor había prometido, y cito: “un destino sangriento”, fin de la cita, para los responsables de la muerte de sus hermanos. Los Oficiales de la Corona responsables de la investigación no han liberado aún el reporte oficial sobre la causa de muerte, pero se sospecha que, de ser culpable el Hermano Mayor, la víctima pudo haber sido escaldada viva, método de ejecución preferido de la temible pandilla que lidera.Notas:
Lo único tierno que tenía la versión de este cuento que leí siendo niña eran las ilustraciones. En esta, el hermano mayor le toma el pelo y al final, cuando el lobo feroz, harto, se mete por la chimenea de la casita de ladrillo, el condenado cerdo lo espera con una olla llena de agua hirviendo, en la cual el lobo cae, el cerdo tapa la olla y deja que el lobo muera escaldado.
Este Lobo Feroz es primo lejano del de La Caperucita Roja xD…
************************************************
El Gato con Botas
El Príncipe Sapo
Diario de Blancanieves
Dos varas y media equivalen a dos metros.
Blancanieves en lit de parade
La Bella Durmiente
Los padres de Rapunzel
El Flautista de Hamelín
La Princesa y el Guisante
A pesar del trato agradable y servicial, no les recomiendo pasar la noche. En primer lugar, tuve que trepar una montaña de colchones y edredones de pluma, tan alta que casi podía tocar el techo con las manos estando acostada. Además de la sensación de vértigo y el temor a caer en mitad del sueño, sentí que me apuñalaban en la espalda, sin importar en qué posición me colocase. No pude pegar un ojo en toda la noche. Le doy 1 estrella de un total de 5.
*******************************************
Pedro y el Löbo
Después de numerosas cancelaciones, el día de ayer por fin se llevó a cabo la presentación de la afamada banda de heavy metal El Löbo. Sin embargo, a pesar de las altas expectativas creadas por Pedro, su representante, se trató de un pequeño evento, exclusivo para sus seguidores más tenaces, miembros de su club de fans mejor conocidos como Las Ovëjas.********************************************








.jpg)








