SOLSBURY HILL - HÖGT PÅ KULLEN
Av Peter Gabriel
Översatt av Sandra Dermark
Första strofen den 14 november i skorpionens tecken, 2023
Andra och tredje strofen den 5 februari, i vattumannens tecken,
2017
,......................
Högt på kullen Solsbury Hill
såg jag ljusen nere i stan...
Vinden ven, tiden stod still,
en örn flög förbi som ett plan...
Han var någonting att se,
närmare hörde jag en röst
som spände allt jag hade att ge...
Hade inget val och ingen tröst...
Jag var inte på dem orden troende,
gav blott min fantasi mitt förtroende...
mitt hjärta slog: DUNK, DUNK, DUNK!
"Hej, mitt barn,
ta vad du har, nu för jag dig hem!"
Att vara tyst är inte lätt...
har lika vänner nu, som förr...
att göra vatten till Moët
låser varenda öppen dörr...
Så gick jag fram från dag till dag,
ett vanligt liv i ett vanligt land...
tills jag äntli'n tänkte ett slag:
jag måste klippa av ett band!
Jag kände mig som en till del av scenen,
jag klev frejdigt ur den, rask i benen...
mitt hjärta slog: DUNK, DUNK, DUNK!
"Hej, mitt barn,
ta vad du har, nu för jag dig hem!
Visst, ja, hem!"
I illusionens spindelnät
är jag aldrig va' jag vill bli,
friheten slår en piruett
när jag tror att jag är fri...
Mer än en livlös silhuett
som blundar seende förbli...
Ingen har lärt dem etikett:
det gamla jaget är förbi!
Idag behöver jag ej nån likseende;
de ska få veta vad menar mitt leende;
mitt hjärta slår: DUNK, DUNK, DUNK!
"Hej," sa jag,
"ta vad jag har, ty nu för de mig hem!"
har lika vänner nu, som förr...
att göra vatten till Moët
låser varenda öppen dörr...
Så gick jag fram från dag till dag,
ett vanligt liv i ett vanligt land...
tills jag äntli'n tänkte ett slag:
jag måste klippa av ett band!
Jag kände mig som en till del av scenen,
jag klev frejdigt ur den, rask i benen...
mitt hjärta slog: DUNK, DUNK, DUNK!
"Hej, mitt barn,
ta vad du har, nu för jag dig hem!
Visst, ja, hem!"
I illusionens spindelnät
är jag aldrig va' jag vill bli,
friheten slår en piruett
när jag tror att jag är fri...
Mer än en livlös silhuett
som blundar seende förbli...
Ingen har lärt dem etikett:
det gamla jaget är förbi!
Idag behöver jag ej nån likseende;
de ska få veta vad menar mitt leende;
mitt hjärta slår: DUNK, DUNK, DUNK!
"Hej," sa jag,
"ta vad jag har, ty nu för de mig hem!"
