LENNART HELLSINGS SJÖRÖVARBOK

För några år sedan, under eller innan pandemin, lyssnade jag på ett avsnitt av podden Snedtänkt som handlade om censur i svensk barnlitteratur och om vissa barnböcker som antingen förändrades på vissa känsliga ställen - eller rycktes bort helt och hållet från skol- och folkbiblioteken över hela Sverige, ifall det känsliga innehållet inte kunde förändras:

• Hattstugan - såväl eldsvåda som barnaga förekommer i denna Elsa Beskow-klassiker - rycktes bort
• Tintin i Kongo (och andra Tintin-serier där han besöker exotiska platser) p g a nidbilder av mörkhyade, asiater, judar, m fl - rycktes bort
• Gammaldags julböcker där Tomten röker pipa - antingen pipan suddades bort eller böckerna rycktes bort. I de flesta fallen suddades bort både pipan och dessa verser: the stump of a pipe he held tight in his teeth,
  and the smoke, it encircled his head like a wreath;
• Kapten Efraim Långstrump (Pippis pappa) - kunde inte ryckas bort, eftersom Astrid och Pippi är Nationella Skatter och dyker t o m upp på tjugolappen - men det blev en hel del förändringar:

1. Kapten Långstrumps pipa suddades bort, precis som jultomtens
2. Kapten Långstrump kallas nu för "söderhavskung" eller helt enkelt bara "kung"
3. Hans undersåtar, kurrekurreduttarna, kallas nu för "infödingar" och har suddats bort, eftersom illustrationerna föreställde nidbilder 

Men -

Det finns en barnbok av Lennart Hellsing (en annan Nationell Skatt, dock inte till samma grad som Astrid Lindgren), som verkar vara självaste NECRONOMICON i jämförelse med allt det här, och som har tagits bort från alla bibliotek i Sverige, fastän den handlar om ett så oskyldigt och spännande ämne som pirater.

Om du har tur kanske du kan hitta den på second hand.

Mina herrar och damer och icke-binära, jag hälsar eder välkomna till Sjörövarbok.

Här är omslaget:

Oskyldigt, eller hur? Ett piratskepp till havs med Jolly Roger i topp? Alla barn på jorden tycker att pirater är spännande.

Men skenet bedrar i det här fallet...

Lollipop, lollipop
Jolly Roger i topp!
Hur det slår! Hur det går!
Hela världen är vår!

Som ni ser är boken på vers, allting rimmar (som i flera aldra barnböcker, t ex Hattstugan och de flesta av Dr Seuss, samt de flesta av Lennart Hellsing, författaren till Sjörövarbok!). Här, som i de flesta av hans verk, har Hellsing utnyttjat versen för att få fram väldigt kreativa rim, med alla kaptenernas efternamn (och alla piraterna här är kaptener!) - fast just här är rimmen om teman som anses inte vara PK alls för nutida barn.

Om det nu är så (och det är det) att förläggare och föräldrar får dåndimpen av otäckheter som alkohol, tobak, naket och okristligt språk i våra ungas kultur så är det inte konstigt att "Sjörövarbok" i omgångar varit flitigt debatterad. Piraterna lever onekligen ett sabla liv. Under det stora sjöslaget i början på boken stupar flera kaptener (och alla pirater i den här boken är kaptener!):

"Kapten Smolk drog sin dolk 

och tog livet av folk.

Kapten Spritar gick i bitar

Kapten Klas han gick i kras

Kapten Trogen gick åt skogen

Kapten Höök gick upp i rök"

Detta illustreras med en väldig explosion där skeppet går i tusen bitar och flera tusen pirater flyger all världens väg. Det var en del av våldet då. Hur är det då med spriten? Vi följer piraterna in på en bar. Efter sjöslaget måste man läska strupen, eller hur?

"Till en bar drog envar 

varje karl som fanns kvar

Kapten Viit han kom dit 

tog en nit på kredit

Kapten Bäver drack genever 

Kapten Franz drack pommerans

Kapten Koppar Bäska Droppar 

Kapten Lans drack vad som fanns! 

Kapten Fura, Angostura 

Kapten Bayer drack tokajer  

Kapten Linn, han drack gin (är gin och genever samma sak?) 

Kapten Öd, han drack mjöd 

Kapten Boom, han drack rom 

Kapten Frälst drack vad som helst!"

 

En av kaptenerna dricker juice och en annan dricker vatten, men bara därför att det rimmar på deras respektive efternamn. Märk också att några av dryckerna (Angostura, Bäska Droppar, pomerans, tokajer) är numera väldigt okända och lika svåra att få tag på (t o m på Systembolaget!) Vem dricker t ex Angostura nuförtiden?

Och när en pirat jobbat hårt med att döda och plundra och sedan stärkt sig med ett glas har han såklart gjort sig förtjänt av lite kvinnligt sällskap:

"Kapten Skam, han tog sig fram 

till en mager madam

Kapten Sju tog itu 

med en ungdomlig fru

Kapten Hyska tog en ryska, 

Kapten Ess tog en negress

Kapten Benka tog en änka, 

Kapten Gris en servitris

Lägga an! Lägga till! Lägga upp! Lägga bi!

Kapten Punkt tog det lugnt 

och tog hand om något ungt!"

Föga förvånande har det funnit dom som velat sudda bort vissa delar. Meningen som retat upp moralens väktare är framförallt:

"Kapten Böös slog sig lös 

med en nakendansös!"

Både kapten Böos och kapten Punkt, den pedofilen!

Samt bilden där kapten Böös skålar bredvid den barbröstade nakendansösen (och negressen, en nidbild, finns med på samma illustration!) I USA, och i senare svenska upplagor, tog man sig helt sonika den konstnärliga friheten att krita dit en bikini (fast då är hon inte längre naken!). Likväl på den tjockrövade tjejen på sleeven (omslaget) på Queens Fat-Bottomed Girls.

Bikinin var INTE alltid där!

Om det är några som har ett avslappnat och icke-sexualiserat förhållande till kvinnobröst så är det väl för håken barn. (Bedöm gärna själva men varning för den hiskeliga dunka-dunka musiken!)

Historien, som är följande: två sjörövarskepp möts, slagsmål, kanonskott och till slut en stor explosion uppstår. De som överlever, efter sjöslaget, tar sig till en bar där de super loss och hittar sig en varsin fru/käresta. Efter en kväll av dans går de hem genom natten, och bestämmer sig för att ge upp sjöröveriet och istället slå sig ner som fredliga män. Men den dag som sjörövarskeppet kommer tillbaka, så kan de inte motstå att gå till sjöss igen –

----

PS. Om Roald Dahls nya PK-utgåvor:

Roald Dahl, också en Nationell Skatt i Storbritannien och vars främsta verk har alla filmats (Kalle och Chokladfabriken 2 gånger, Matilda även 2 gånger, likaså Häxorna och SVJ [den senaste först som tecknat och senare som live-action], James och Jättepersikan bara en gång, likaså Den fantastiske Räven, sagoparodierna Revolting Rhymes [som crossover i 2 delar], Naddap-Dlöks och allra senast Herr och Fru Slusk [premiär på Netflix i oktober 2025!]), har på sistone återgivits av Puffin Books (Penguins barndivision, som äger rättigheterna) med hjälp av s k "känslighetsläsare" (sensitivity readers). Allt som kunde vara negativt laddat förändrades i de nya utgåvorna:

Oompa-Loomparna kommer nu officielt från Loompalandet, inte från Afrika, och de har dessutom ljusare hy. Också: i stället för att använda Oompa-Loomparna som försökskaniner prövar Wille Wonka det magiska godiset (t ex hårkola) på sig själv.

"Mammor och pappor" byttes ut mot "föräldrar", "bröder och systrar" mot "syskon" och "män och kvinnor" mot "personer/människor".

Alla figurer som har en annorlunda kropp (utom jättarna i SVJ, som inte är människor) och/eller som inte är västerländska - deras beskrivningar suddas ut. Däribland feta figurer som August Glupsk, Bruno från Häxorna, Nikolai Thoresson (han som åt upp chokladtårtan) från Matilda och Mostrarna Sylt (den tjocka) och Snylt (den smala) från James och Jättepersikan.

Jämför bara vad småkrypen inuti persikan (tusenfotingen närmare bestämt) säger när Moster Sylt blir krossad av persikan i originalet och i den nya utgåvan!

ORIGINAL:

Aunt Sponge was terrifically fat,

and tremendously flabby at that!

NY PK-UTGÅVA:

Aunt Sponge was a nasty old brute

and deserved to be squashed by the fruit!

Moster Snylt har lika mycket otur:

ORIGINAL:

Aunt Spiker was thin as a wire

and dry as a bone, only drier!

NY PK-UTGÅVA:

Aunt Spiker was much of the same

and deserves half of the blame!

Även ord som "ugly" och "misshapen" (och motsatserna "pretty" och "beautiful") har försvunnit helt och hållet från de nya brittiska Roald-Dahl-böckerna. Rektorn i Matilda, Fröken Pitbull (tidigare känd som Domderassonskan), en stor och stark, väldigt muskulös och "maskulin" kvinna (Emma Thompson tolkar henne väldigt nära boken), man har förändrat hennes beskrivning otroligt mycket.

Andra ord som "crazy", "lunatic", och allt annat som kan syfta på psykisk ohälsa, likaså "gay" (t o m om det betyder "glad") och "queer" (t o m om det betyder "konstig"/"sällsam") har också försvunnit härifrån.

När det gäller figurer som inte är västerländska ser vi detsamma - For example, a character "hopping about like a dervish" in Fantastic Mr Fox became "hopping about like a frog".

Alla referenser till könsroller har också tagits bort, och häftiga förolämpningar har tonats ner, t ex om Fru Slusk: some insults directed at women were often softened (such as "ugly old cow" becoming "ghastly old shrew" in The Twits). 

The word fat was regularly removed, being replaced with terms such as enormous or large, as were references to short height and similar descriptions. References to characters being old was sometimes altered or removed.

The words crazy, lunatic, and mad, along with similar words, were regularly removed, as were some descriptions of low intelligence and mental disorders, such as removing a line from Charlie and the Chocolate Factory about a character being "shut up in some disgusting sanatorium". References to physical deformity or disability, including blindness, muteness, deafness, etc. were also commonly removed or altered.

References to lack of privilege were sometimes altered, such as removing a description of Sophie as "a little orphan of no real importance in the world" from The BFG.

References to poor personal hygiene were often removed, while some references to drinking alcohol and smoking were also changed. In Fantastic Mr Fox, Small Fox sniffs a bottle of cider rather than taking a sip, and Charlie and the Chocolate Factory's Oompa-Loompas are no longer described as "drunk as lords" on butterscotch and soda.

Other changes focused on violence. Comic references to violence were sometimes removed, and references to corporal punishment were changed. Mentions of deadly weapons such as guns and knives were often removed.

References to slaves and prisoners were removed, and certain references to death were removed.

Other changes focused on words that in British English usage have taken on more vulgar associations, such as horny and fanny.

Language related to weight, mental health, violence, gender and race has been cut and rewritten. Remember the Cloud-Men in James and the Giant Peach? They are now the Cloud-People. The Small Foxes in Fantastic Mr Fox are now female. In Matilda, a mention of Rudyard Kipling has been cut and Jane Austen added. It’s Roald Dahl, but different.

https://www.telegraph.co.uk/news/2023/02/17/roald-dahl-books-rewritten-offensive-matilda-witches-twits/

Var är mina fem små grå ullgarnsnystan?

Var är mina fem små grå ullgarnsnystan?

Det var en gång en kvinna som hade fem små barn, så strax efter varandra i ålder att de såg nästan lika små ut alla fem. Hon var en så duktig mamma. Hon klippte sina får och kardade ullen och spann garn av den, och så stickade hon tröjor och mössor och strumpor och vantar åt sina barn av det grå garnet, så att de blev alldeles grå och ulliga från topp till tå. Och varmt och skönt hade de, där de tumlade om i snön som små tomtebissar. 
Alldeles nära stugan var en stor skog och i den ville inte mamman att hennes barn skulle leka, för där bodde en stygg häxa. Därför skulle de hålla sig nära stugan och åka kälke i backen neråt stora landsvägen. De fick inte alls klättra över gärdesgården in i den stora skogen, sa deras mamma.

Men en gång, när barnen var ute och lekte, fick de se att det var ett hål i gärdesgården, och då glömde de alldeles bort att vara lydiga och kröp genom hålet in i skogen för att titta hur där såg ut. 

Oj, vad där var mycket snö! Och rätt som de hoppade och rullade i snödrivorna och hade som allra roligast kom den gamla häxan klivande. Inte viste barnen att det var hon, de trodde att det var en vanlig gammal gumma.

"Nej, men, titta titta, där är ju mina fem små garnnystan!" så häxan.

"Vi är inte dina garnnystan", sa Mats, den äldste, och ställde sig med händerna i sidorna. "Vi är bara mors barn!"

Då gav sig häxan till att skratta.

"Ja visst är ni mina garnnystan", sa hon. "Ni fem är mina garnnystan, se bara!"

Och så pekade hon på dem med sin gamla stav, och genast förvandlades de till fem små grå garnnystan, och så tog hon upp den och stoppade dem i sin påse och gick hem.

När hon kom hem till sin stuga knöt hon upp påsen och lade alla fem garnnystana på bordet. Men då skulle man sett på garnnystana. De till att hoppa och rulla åt alla håll ner från bordet och utåt golvet, för de ville förstås allesamman komma hem till mor. Häxan, hon satt på en stol och bara skrattade.

Häxan hade en grå kissemisse, och han började genast jaga garnnystana. Det blev en lek och en jakt över bord och bänkar, medan häxan slog sig på knäna och skrattade. Men när det hållit på så en stund stoppade hon nystana i påsen igen och knöt till väl, och där fick de ligga stilla i mörkret.

Nu tyckte häxan att hon hittat på något riktigt bra att roa sig med, så nästa morgon, innan hon gick ut, tog hon fram de små nystana igen och lät katten jaga dem, och hon skrattade, så hon måste hålla sig för magen.

Men de stackars nystana var så lagom glada. De var så rädda för kattens vassa tassar, så de for iväg som snurror över golvet.

Till slut hade häxan fått sitt lystmäte, och så stoppade hon nystana i påsen igen och lade den på bordet. Men den här gången glömde hon bort att knyta till påsen ordentligt, och hon glömde också att stänga dörren efter sig, för hon fick så brått ut. Det var några korpar och kråkor i skogen, som kraxade så och förde ett sådant liv att häxan nödvändigt måste dit och se vad som stod på.

De små nystana rullade försiktigt ut ur påsen och hoppade ner på golvet. Som väl var hade häxans gamla grå kissemisse somnat i sin vrå. Han var väl trött efter allt rasandet. Och dörren stod på glänt! De små nystana rullade hastigt över golvet och ut genom dörren och sedan i en virvlande fart genom skogen för att komma hem till mors stuga. Det gick så fort, så fort, du kan inte tänka dig!

Först mötte de en hare. Han blev så rädd, att han tvärstannade och slog en kullerbytta baklänges. Han tyckte precis att det var fem gevärskulor, som kom susande över snön. Men när han inte hörde någon knall, så skuttade han darrande vidare.

Sen mötte de en räv. Han trodde att det var fem små grå råttor kilande med svansarna efter sig, och han skyndade att lägga ifrån sig en orrhöna, som han bar i mun, för han tänkte jaga råttorna. Men när han skulle till att jaga dem, så var de redan försvunna.

Sen mötte de en gumma, som gick och sköt en kälke. Hon tyckte alldeles, att det var fem små grå kissemissar, som sprang i en rad genom skogen, och hon ställde sig att ropa: "Kiss, kiss, kiss!" Men innan hon visste ordet av, så var de sin kos. 

Och de små nystana rullade vidare kvickt, kvickt, och rätt som det var, så rullade de genom hålet i gärdesgården, ut ur skogen, och då blev de förvandlade till barn igen, för utanför skogen räckte inte häxans trollmakt. Och så traskade de in i stugan till mor.

"Var i all världen har ni varit så länge?" så mor. "Egentligen skulle ni sitta i skamvrån allesammans, eftersom ni varit olydiga och gått in i skogen utan lov".

Alla fem barnen bad mor snällt om förlåtelse och sa att de aldrig skulle göra så mer. Och då förlät mor dem och lät dem slippa skamvrån för den här gången.

"Snälla, snälla mor", bad Mats, som var förståndigast av barnen. "Låt oss få varsin garnhärva, så vi kan nysta oss varsitt nystan, innan häxan kommer!"

Och de fick varsin garnhärva och började nysta så fort de kunde, och de hade sina nystan färdiga när häxan bultade på dörren. Då lade de nystana på bordet och kröp hastigt under sängen, alla fem.

Häxan var så ond, så ond. Så snart hon kommit hem och sett att nystana var försvunna, så hade hon givit sig iväg för att leta rätt på dem.

Först mötte hon en hare.

"Har du sett mina fem små grå garnnystan?" brummade häxan.

"Nej, inte garnnystan", sa haren, "bara fem gevärskulor, som kom susande, och jag blev så rädd, så rädd, så aldrig i mitt liv har jag varit så rädd!"

"Vartåt for de?" röt häxan.

"Ditåt, ditåt!" så haren, men han var ännu så yr av skrämsel att han pekade alldeles galet.

Och häxan pulsade iväg genom snön åt det hållet haren pekade, men hon kom bara upp i snår och bråte, och inte ett spår syntes av några nystan. 

Då vände hon om, och nu var hon något till ilsken.

Så mötte hon räven med orrhönan i mun.

"Har du sett mina fem små grå garnnystan?" röt häxan.

"Inte såg jag garnnystana", sa räven, "men fem små möss kilade nyss över snön!"

"Åt vilket håll?" skrek häxan.

"Ditåt!" så räven och pekade åt motsatt håll, för det hade han då satt sig i sinnet, att inte häxan skulle få de där mössen, som han tänkt jaga själv.

Nu bar det av för häxan igen åt galet håll, och till sist råkade hon upp i kärr och träsk och måste vända utan att ha sett ett spår av nystana.

Nu var hon så ond att det riktigt sprakade om henne, och rätt som det var så mötte hon gumman med kälken.

"Har du sett mina fem små grå garnnystan?" skrek häxan.

"Inte såg jag garnnystan", svarade den vänliga lilla gumman. "Men fem små, söta, grå kissemissar sprang här nyss genom skogen".

"Vart tog de vägen?" röt häxan.

"Nog tyckte jag de sprang dit neråt vägen, åt den grå stugan till", sa gumman.

Och häxan iväg över gärdesgården, och så var hon borta vid stugan och bultade på. Inte visste hon att det var barnens mor, som bodde där i stugan, och inte tänkte hon väl heller att nystana blivit förvandlade till barn igen, när de kommit ut ur trollskogen.

Hon var bara så ond, så ond, att hon dunkade på dörren av all sin kraft.

"Vad står på?" så mor och öppnade dörren.

"Har du sett mina fem små grå garnnystan?" ropade häxan, och så stack hon in sin långa näsa och tittade åt alla håll.

"Är de möjligen de här?" sa mor och räckte fram de fem grå ullgarnsnystana.

"Ja, dom är det, dom är det!" sa häxan och räckte fram sina långa, knotiga fingrar för att gripa nystana.

"Ja, du ska få dem på ett villkor", sa mor och höll nystana på ryggen. "Du ska säga: 'När jag får mitt, så må du behålla ditt!'"

"Det kan jag väl säga!" fräste häxan förtretad. "När jag får mitt, så må du gärna behålla ditt", brummade hon, och så sträckte hon ut händerna och fick nystana och stoppade dem i sin påse och begav sig raka vägen hem till sin stuga.

Och barnen? De kröp fram under sängen och de var så glada att de dansade runt, runt sin snälla mamma.

Men när häxan kom hem, så tog hon genast nystana ur påsen och lade dem på bordet. "Seså, hoppa nu!" sa hon. För hon längtade riktigt att få sig en skrattstund ovanpå all ilska.

Men nystana, de låg där de låg.

"Hör ni inte, att ni ska hoppa!" skrek häxan och puffade till dem, så att de ramlade på golvet. Och där stannade de.

Då tussade hon katten på dem, men katten tröttnade snart, för han var för gammal att vilja leka med nystan som varken hoppade eller snurrade.

Då begrep häxan plötsligt att hon blivit lurad, och vid den upptäckten blev hon så utom sig av ilska, att hon sprack.

Och det var då för väl, ty nu kan vem som helst gå i den vackra skogen utan att behöva vara rädd för att bli förtrollad av en stygg, gammal häxa.

SLUTET GOTT, ALLTING GOTT.

10 ögonblick i barnböcker som ger men för livet

Av: Johanna Stenius

 

Ibland blir den mysiga godnattsagan till ett trauma för livet. Här är nio ögonblick ur barnböcker som får oss att må riktigt dåligt.

1. Pelle Snusk av Heinrich Hoffman

Pelle Snusk kommer för alltid att söka upp oss i våra mardrömmar… Struwwelpeter som boken heter på originalspråk är en riktigt läskig bok om vad som händer när man inte lyder sina föräldrar eller äter upp sin mat. I princip förtvinar och dör man.

2. Häxorna av Roald Dahl

De läbbiga häxorna kan man väl klara. Men att pojken, som är huvudperson, blir förvandlad till en mus och aldrig förvandlad tillbaka är något som inte går att komma över.

3. Hattstugan av Elsa Beskow

Idyllen förvandlas till katastrof när barnen råkar elda upp sin stuga. Fruktansvärt!

“Men gubben sa: vad är det där för gnäll?

Jag hoppas ni får riktigt mycket _____! ”

4. Kattresan av Ivar Arosenius

Upp med en hand alla som plågat tittade bort när KATTEN SPRACK. Att allt blev bra igen efteråt spelar ingen roll – det är den här bilden vi aldrig kommer att kunna glömma.

Gillar du den här artikeln? Följ oss på Instagram också!

5. Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustafsson

Denna Augustnominerade bok är kittlande underbar för barn som älskar skräck men… för oss räddhågsna är den nog för att inte våga titta ut genom fönstret om kvällen på en månad eller så.

6. Vem är borta? av Stina Wirsén

Att tappa bort sin förälder i ett varuhus hör till många barns hemska minnen – även om det bara är i en minut. Plåga i ett visa denna scen för sina barn … och sen kommer det en läskig fågel också, kan inte bli värre!

7. Mera monster, Alfons! av Gunilla Bergström

Kom tillbaka Bill och Bolla, allt är förlåtet! När Alfons ska vara barnvakt åt småtting och inte skräder orden i sin godnattssaga i Mera monster, Alfons! från 1992 är allt bara så himla läskigt …

“Jo, sen tar monstret
sin vanliga kraftmedicin ...
... ett par rejäla glas innan han ger sig ut.
Det är blod. Elefantblod. ”

8. Den elaka vikarien av Anders Fager och Daniel Thollin

Läsa högt ur denna bok? Kanske, men inte innan läggdags. Och inte innan skoldagen. Och inte innan … gud, stackars alla vikariers rykte, bilden av ett dinglande barn i en galge kommer aldrig lämna näthinnan.

9. Max och Moritz av Wilhelm Busch

I denna ”sedelärande” berättelse från 1865 blir två små gossar bland annat bakade som pepparkakor i en ugn. Ångest.

10. Tomtebobarnen av Elsa Beskow

Djupt inne i skogen lever Tomtebobarnen. De leker kurragömma, åker kälke på vintern och plockar bär och svamp på hösten. Ja, och så blir de halvt ihjälskrämda av världens värsta och mest ångestframkallande bergtroll också.