Apanssons Yrke- originaltexten

december 29, 2005

Apanssons yrke: Originaltexten av Lasse O'Månsson och G Linderholm?

Följande fråga kom från Martin Rundkvist som roligt nog nyligen blivit med blogg: Salto sobrius, tagline: Martin Rundkvist's blog. Books, music, archaeology, scepticism, Sweden.

Lasse Åberg framförde i Trazan & Banarne en låt av Lasse O'Månsson under titeln "Apanssons yrke". Underbart absurd sak:

"Apanssons yrke, som ni vet kräver envishet, mjöl och en trumpet"

På förfrågan säger Åberg att han utgick från LOM:s [Lasse O'Månsson:s] text och meckade om den för Apanssons syften, samt att originalet förmodligen kom från Blå Tummen.

Vet du möjligen i vilket sammanhang originaltexten framfördes, och vem den handlade om då? Finns den i tryck någonstans?

Anledningen till att han mailade mig är att nog att en googling på Lasse O'Månsson ger min anteckning Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson som förstaträff. Och sådant förpliktigar ju, samtidigt som det är en skoj fråga.

Jag har kollat i mina Lasse O'Månsson-böcker (inklusive boken "Blå Tummen") men hittade inte någon text som liknade "Apanssons yrke". Tyvärr är samtliga pappersböcker så sökningen var möjligen inte helt optimal.

Texten till låten finns på E' bananerna fina, och har föjande attribution:

(Trad. - L. O'Månsson - G. Linderholm) Planet Music

Det kan vara Gösta Linderholm som avses.

Jag har naturligtvis hört låten, men kommer inte ihåg melodin nu. När jag läser texten (speciellt de där underbara rimmen) får jag en känsla av att det är något från en revy med Hasse och Tage/Svenska Ord, där ju Lasse O'Månsson var inblandad ett tag. Av någon anledning har jag fått för mig att det är något som Martin Ljung sjöng, men det kan vara fullständigt felaktigt.

Så frågan är alltså: Är det någon som vet något mer om originaltexten till Apanssons yrke?

Posted by hakank at december 29, 2005 10:06 EM Posted to Musik

Upptäckte att samma sångtext finns på sajten för Åbergs Museum, men där tillskrivs texten LOM och G. Lindström (alltså inte Linderholm).
http://www.abergsmuseum.se/main.aspx?id=45

Fast det kanske förvirrar mer än det hjälper?

Posted by: Håkan (hakke) at januari 4, 2006 09:23 FM

Hakke: Tack och ja, det förvirrar lite. :)

Martins resa var faktiskt den omvända. "G Lindström" var det namn han såg först, men som ingen direkt kände till vid förfrågningar. Efter ett tag upptäcktes "G Linderholm" som nog har större potential att kännas till.

Möjligen skulle jag ha skrivit om detta för att inte förvirra. :-)

Posted by: hakank  at januari 4, 2006 09:36 FM

Jag får erkänna att det var inspirationen från det här inlägget och dess länkar (snarare än någon allmän eller speciell förvirring) som gav bränsle till gårdagens vers på min blogg:
http://hakkesnack.blogsome.com/2006/01/04/dagens-vers-4-januari-2005/

Posted by: Håkan (hakke) at januari 5, 2006 11:57 FM

Jag upptäckte denna hel-crazy låt på T&B-skivan "E bananerna fina?", som jag förra veckan köpte som tröstfödelsedagspresent till min dotter på 4, upphittad i en rea-box i en bokhandel.

Kan inte tillföra nåt om ursprunget, men har fastnat på textraden:

"Han bör behärska poesi, reguladetri och frippe"

Reguladetri är vad jag förstår den matematiska konsten att beräkna ett fjärde tal när tre tal är kända. Men vad/vem är denna/detta "frippe" som bör behärskas?

Nån som vet??

Posted by: Nisse at maj 18, 2006 05:16 EM

Låten som omskrivs här; dök mycket riktigt upp i "Blå Tummen" - och, förutom Daddy O´(som för övrigt t om ÄR min Far) står G. Lindström för Gösta "Puttan" Lindström. Medarbetare i ovan nämnda Tumme!
Låten f ö går där under namnet "Länsjätten i Örebro"

Posted by: Ricard at juli 12, 2006 04:58 EM

Frippe är förmodligen kortspelet priffe, préference.

Ricard, varför hette låten "Länsjätten i Örebro"? Vem handlade den ursprungligen om? "Länsjättens yrke, som ni vet, kräver envishet, mjöl och en trumpet"?

Posted by: Martin Rundkvist at juli 12, 2006 11:35 EM

LÄNS-JÄTTEN
(L. O'Månsson/P. Lindström)

(Transkriberat från LP:n "Lasse O'Månsson avslöjar Mitzi Gaynors hemliga liv". Melodin är "stadsbudsvisa"):

[Sedan man kom på det här med jorden har det funnits jättar. Det är om en av dessa denna denna story är om i den här visan om jätten Rune som det sjungs om. Han var läns-jätte i Örebro län. En klämmig sate med åttahundra stålar på banken. Det heter i en nu mera struken vers att han är en disney i kvadrat på ett ställe i visan att han är en disney i kvadrat i en nuförtiden sällan sjungen vers i visan som förresten sällan sjungs i våra dagar än minsann, och så här låter den då:]

Läns-jättens yrke som ni vet

kräver envishet

mjöl och en trumpet

Han bör behärska poesi

reguladetri och priffe

Han klipper djungeln åt Tarzan

sotar brillor åt Garbo

gör recepten åt Vretman

det är sant så vitt man vet man

Han är allround i Askersund

stämplar åt John Blund

på dagen

Han har ett minne utan stål

anlag att få kål

i maten

Han är en rese i profil

klok som en stofil

i Oslo

Han lämnar landet varje påsk

sköter i kiosk

där han säljer brosk

åt sälar

Han kan kursen på dollar

kursa pållar och bollar

varsel på börsen

kollar hörseln uti duschen

och hör sen

Å när mjölken är gällen

gör han stålar på vassla

Yster syster hans sysslar

med att ljustra ostron utmed kusten

Han har en kusk i varje buss

lunch i en ballong

pump i varje rum

Han samlar tusch i en galosch

och punch i sin berså

med mera

Han blir blyg utan päron

men blir bråkig av bullar

börjar kladda med kringlor

men får bannor utan bagarn

Men när det gäller som staty

har han dålig hy

det förstår man ty

ämnesomsättningen är ny

ådrorna av bly och koppar

Hans farfar var robot

far var butler år Hitler

tömde örngott åt Arnljot

lärde King Kong spela Kille

Modern var praktisk amatör

baka på gehör

kavla med en stör

Systern var holländsk detektiv

gick med långa kliv

till vardags

Brodern var underofficer

som ni hör av texten

Läns-jätten har på sitt kontor

kor i sin tambur

kråkor i en skrubb

Han har en bur uti sitt rum

där han står när han haft otur

Han samlar tuber och burkar

stora buttar med gurkor

tusen krukor förstår ni

Jätten är en smula corny

Läns-jätten ägnar sig ibland

åt att odla land

däribland märks England

Han driver jordbruk rationellt

odlar rågefält

plöjer med en vält

Han är ett mönster som agrar

han är som en far för rågen

Bygger bastu åt tuppen

vallar kritter med telex

och har majs uppå Malö

ja allt ska denna visa yppa

Han har bio för hönsen

korna ligger vid Oxford

Brunte harvar vid Harvard

hunden Karo går på brevkurs

Han är en Edison i stort

allting får han gjort

ingenting blir gjort

Han är en Einstein i kubik

har Jeffersons mimik

till hälften

Han kan dansa och bada

slå i spik och pomada

Han är utbildad lössmed

och har åttatusen kartor

Han har ugglor på banken

ordnar röka åt hökar

grejar tolkar åt falkar

täljer holkar uti Närke

Han har brillor från Tyskland

och hans syster i Tyskland

hon fick premium i trudgesim

och hon kan klockan på finska

Ja allt ska syster hans betala

Posted by: Wintermute at januari 26, 2007 09:18 FM

Några kommentarer till ”länsjätten”- texten. Apansson-versionen skiljer sig ju en del från O’Månssons LP-version. En del småord är utbytta (korkar/holkar…) och en del av de mer absurda verserna är borttagna. En kuriositet är att Tarzan byts ut mot Kongo – Trazan vill väl inte ha konkurrensen med Tarzan förstås…
Texten är alltså utskriven efter hur det låter på LP:n. Det betyder att jag kan ha missuppfattat något ord. Ett ord jag funderade länge över var ”trudgesim”. Efter vad jag förstår finns det en simstil som kallas trudge, och jag tror att det är vad som sjungs. Nån som vet bättre? Just den biten är utlämnad i Apansson-versionen.
Angående min utskrift av texten: Av någon anledning har det blivit ”utan stål” och ”utan päron”. Ska ju förstås vara ”utav” på båda ställena. Inte ”utan”…
För att slutligen citera O’Månsson från sista spåret på nämnda LP: ”Tja… det var väl allt… inte?”

Posted by: Wintermute at januari 27, 2007 11:21 EM

Fantastiskt! Hurra! När kom plattan ut?

Posted by: Martin R at januari 27, 2007 11:33 EM

Här är Stadsbudsvisan:

http://www.visevarden.com/fragvisa/visa/visa2.asp?id=614376247

Posted by: Martin R at januari 27, 2007 11:36 EM

Martin: "Lasse O'Månsson avslöjar Mitzi Gaynors hemliga liv" kom ut 1974. Enligt t.ex.
http://130.241.67.107/dm/students/andreas/svenskaljud1/hasse_o_tage.html

(Och den LP-skivan har jag haft en gång i tiden. Snyft...)

Posted by: hakank  at januari 28, 2007 10:06 FM

Lite mer om Lasse O’Månsson avslöjar Mitzy Gaynor’s hemliga liv:

Skivan är alltså utgiven på Svenska Ljud 1974 och pryds av ett fantastiskt porträtt av Lasse O'Månsson, målat av Hans Arnold. Den innehåller dels (mest) material från Blå Tummen men också en del scenframföranden från O’Månssons och Petterssons ”The Fån Show”, vilket enligt Nilmanders och Ahlborns bok ”Daddy O’” var ett radioprogram som spelades in inför publik i den klassiska Karlaplansstudion. Var ”Läns-Jätten” ursprungligen hörde hemma förtäljer inte skivkonvolutet. Den framförs av Hasse Eson och Dorian Greys Kvartett (Berndt Öst, Knud Jörgensen och Urban Moberg). På skivomslaget får man även veta följande:
”Läns-jätten finns för övrigt i en delvis annan version på en helt annan skiva, med Leppe Sundevall. Det är en enklare version och där heter Läns-jätten Gustafsson, och så är han inte Läns-Jätte.”

Dessutom står det i informationen om spåret:
”Text: O’Månsson – Puttan Lindström Uppt.: Sigge Fürst”

…vad nu ”uppt.” kan betyda… Upptagning? Uppteckning? Fürsts roll är oklar i sammanhanget. Någon som har en ledtråd?

För övrigt tycks det inte vara helt omöjligt att få tag i ett ex av LP:n. Se t ex http://www.harvest.nu/vinyl.asp?letter1=o

Wintermute

Posted by: Wintermute at januari 28, 2007 10:17 EM

Wintermute: Stort tack för dina klargöranden.

"uppt." borde normalt betyda "upptecknad" i sådana här sammanhang, dvs visor. Via Sigge Fürst på Wikipedia kan man notera att Fürst sjungit Stadsbudsvisan och kanske var den som nedtecknade den. Not: Detta är endast gissningar.

Antar för övrigt att du har läst de O'Månsson-relaterade böckerna som finns nedtecknade i http://www.hakank.org/webblogg/archives/000205.html">Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson, annars är de definitivt att rekommendera.

Posted by: hakank  at januari 28, 2007 11:49 EM

Givetvis. Låter som en bra gissning.
Ytterligare en korrektion av Länsjätten-texten:
Det ska vara "odlar råg i tält" (precis som i Apanssonversionen) och ingenting annat.

Posted by: Wintermute at februari 1, 2007 10:08 FM

Jag är i de flesta fall en stark försvarare av upphovsrätten, men i det här fallet skulle jag inte ha något emot att se låten olagligt upplagd på Pirate Bay eller liknande. Jag hoppas verkligen att herr O'Månsson Junior inte tar illa upp när jag säger det här och jag har all förståelse om han inte håller med... Men jag tycker bara att det är synd om ett försvinnande antal antikvariska och rara lp-skivor ska vara det enda medium som för vidare denna svåråtkomliga pärla. Och andra bortglömda kulturskatter.

Posted by: OlaHe at oktober 15, 2007 04:49 EM

Fast nu har jag faktiskt lyckats få tag på skivan i en secondhandaffär. Inga olagliga bittorrenter behövs nu. Happy happy joy joy! Omslaget av Hans Arnold är fantastiskt vackert. Saknar bara en vinylspelare, men det ska jag nog kunna uppbringa.

Posted by: OlaHe at november 27, 2007 09:39 EM

Jag är ytterligare en person som sedanlänge är förälskad i den låt jag kallat "Gustavsson komplett". Men som inte fått tag i en inspelning! Om det är nån som kan tipsa mig hur jag får tag i den är jag evigt tacksam. Angående Leppe Sundevall så stötte jag på honom i ICA i Bagarmossen. Jag dristade mig att tilltala honom & sa att jag ansåg att "Gustavsson komplett" var det bästa jag hört honom göra! Han blev lite skrynklig i ansiktet & såg inte helt förtjust ut - kanske ville han hellre bli ihågkommen som jazzmusiker...

Posted by: Jonas Åhlund at augusti 23, 2008 09:17 EM

Story the Fourth: The Prince and Princess (Jenny Prater)

When did I last post some Story the Fourth content? Ages ago, right?

This is a review by Jenny Prater, who also finds my absolute favourite subplot and characters her absolute favourite!

The Snow Queen: Story the Fourth: The Prince and Princess

Andersen's characters describe the princess of this land, and exceedingly clever young woman who’s read every newspaper ever written. The princess wished to marry, someone both handsome and clever, and many suitors came. On the first two days, all the suitors were too star-struck to say anything to impress the princess. But on the third day, a young man came who was handsome and clever and charming, and he won her heart and her hand.

He is handsome and clever, with bright eyes and long hair, poor clothing, and new boots that creak, and he arrived at the palace carrying something on his back, which may have been a knapsack.

... to the palace, ... girlfriend, who lives inside. They take her up a back stairway to the princess’ bedroom, where she and the new prince are sleeping, in two separate beds. ... the prince, who wakes, and turns, ...

... are given a position in the court as a reward ..., but warned not to sneak anyone else into the royal bedroom in the middle of the night. ... is given the prince’s bed to sleep in, and the next morning, a new pair of boots, a muff, and a coach and escort to continue her search ...

There’s just a lot going on in this section. I love the story of the prince and princess, and the little detail that she’s read every newspaper ever written, which I leaned into heavily for my interpretation of the character (in her retelling, Shards of Glass; an isekai where Gerda and Kai are from our world, but the Prince and Princess, the Robber Girl, the Snow Queen, etc. are from fairytale kingdoms, and Gerda's quest takes place in these kingdoms). I love the detail of dreams following people through the palace, ... I love that this is the first section where we really see other characters being kind to ..., and helpful. ... her confidence that he’s worthy of marrying a princess, and that he’ll welcome her with open arms, even though he hasn’t exactly been nice lately. It’s just a good section.

The Snow Queen: Story the Fifth: The Little Robber Girl

This section opens with Gerda’s coach being attacked by robbers, and all the men the princess sent with her being murdered—a somewhat jarring turn of events, since there’s no real violence in the story before or since.

They reach the robbers’ home, a dilapidated castle ...

The Snow Queen: Story the Seventh: Of the Palace of the Snow Queen and What Happened There at Last

They meet the robber girl, who’s set off on her own, and she tells them that the prince and princess are travelling, ... (Jenny Prater does not say the word "honeymoon" but we both are implying it!)

+++++++

Surely Jenny Prater and I, like the Prince and Princess, are kindred spirits - at least when it comes to fairytales/subplots. Too many fans adore the Robber Maiden/Girl (although I have nothing against her, she is simply not my favourite), while the Prince and Princess are never shown enough love by the fandom. Glad to see someone else who shares my taste in characters (and subplots)!

I would also like to know more people who prefer not only Story the Fourth/the Prince and Princess, but also my favourite Greek myth, Salmacis and Hermaphroditus. Since childhood, these stories and characters have resonated with me, due to my loneliness and extroversion and being an autistic only child who had adults instead of peers as friends. Both the Clever Princess and Salmacis showed me, and still show me, that I could find an intellectual equal, a kindred spirit, maybe The One, if I looked and insisted hard enough - and voilà, there are Uttam (though he lives an ocean apart), Marc, Enric (both of them in the Castellón Province, but due to my circumstances I see them once in a blue moon, and we mostly contact through social media), Liza (now living in Valencia with a lovely girlfriend - we chat on Instagram), and Ana Garcés (who sometimes answers on the phone)! Praise Social Media too!

LENNART HELLSINGS SJÖRÖVARBOK

För några år sedan, under eller innan pandemin, lyssnade jag på ett avsnitt av podden Snedtänkt som handlade om censur i svensk barnlitteratur och om vissa barnböcker som antingen förändrades på vissa känsliga ställen - eller rycktes bort helt och hållet från skol- och folkbiblioteken över hela Sverige, ifall det känsliga innehållet inte kunde förändras:

• Hattstugan - såväl eldsvåda som barnaga förekommer i denna Elsa Beskow-klassiker - rycktes bort
• Tintin i Kongo (och andra Tintin-serier där han besöker exotiska platser) p g a nidbilder av mörkhyade, asiater, judar, m fl - rycktes bort
• Gammaldags julböcker där Tomten röker pipa - antingen pipan suddades bort eller böckerna rycktes bort. I de flesta fallen suddades bort både pipan och dessa verser: the stump of a pipe he held tight in his teeth,
  and the smoke, it encircled his head like a wreath;
• Kapten Efraim Långstrump (Pippis pappa) - kunde inte ryckas bort, eftersom Astrid och Pippi är Nationella Skatter och dyker t o m upp på tjugolappen - men det blev en hel del förändringar:

1. Kapten Långstrumps pipa suddades bort, precis som jultomtens
2. Kapten Långstrump kallas nu för "söderhavskung" eller helt enkelt bara "kung"
3. Hans undersåtar, kurrekurreduttarna, kallas nu för "infödingar" och har suddats bort, eftersom illustrationerna föreställde nidbilder 

Men -

Det finns en barnbok av Lennart Hellsing (en annan Nationell Skatt, dock inte till samma grad som Astrid Lindgren), som verkar vara självaste NECRONOMICON i jämförelse med allt det här, och som har tagits bort från alla bibliotek i Sverige, fastän den handlar om ett så oskyldigt och spännande ämne som pirater.

Om du har tur kanske du kan hitta den på second hand.

Mina herrar och damer och icke-binära, jag hälsar eder välkomna till Sjörövarbok.

Här är omslaget:

Oskyldigt, eller hur? Ett piratskepp till havs med Jolly Roger i topp? Alla barn på jorden tycker att pirater är spännande.

Men skenet bedrar i det här fallet...

Lollipop, lollipop
Jolly Roger i topp!
Hur det slår! Hur det går!
Hela världen är vår!

Som ni ser är boken på vers, allting rimmar (som i flera aldra barnböcker, t ex Hattstugan och de flesta av Dr Seuss, samt de flesta av Lennart Hellsing, författaren till Sjörövarbok!). Här, som i de flesta av hans verk, har Hellsing utnyttjat versen för att få fram väldigt kreativa rim, med alla kaptenernas efternamn (och alla piraterna här är kaptener!) - fast just här är rimmen om teman som anses inte vara PK alls för nutida barn.

Om det nu är så (och det är det) att förläggare och föräldrar får dåndimpen av otäckheter som alkohol, tobak, naket och okristligt språk i våra ungas kultur så är det inte konstigt att "Sjörövarbok" i omgångar varit flitigt debatterad. Piraterna lever onekligen ett sabla liv. Under det stora sjöslaget i början på boken stupar flera kaptener (och alla pirater i den här boken är kaptener!):

"Kapten Smolk drog sin dolk 

och tog livet av folk.

Kapten Spritar gick i bitar

Kapten Klas han gick i kras

Kapten Trogen gick åt skogen

Kapten Höök gick upp i rök"

Detta illustreras med en väldig explosion där skeppet går i tusen bitar och flera tusen pirater flyger all världens väg. Det var en del av våldet då. Hur är det då med spriten? Vi följer piraterna in på en bar. Efter sjöslaget måste man läska strupen, eller hur?

"Till en bar drog envar 

varje karl som fanns kvar

Kapten Viit han kom dit 

tog en nit på kredit

Kapten Bäver drack genever 

Kapten Franz drack pommerans

Kapten Koppar Bäska Droppar 

Kapten Lans drack vad som fanns! 

Kapten Fura, Angostura 

Kapten Bayer drack tokajer  

Kapten Linn, han drack gin (är gin och genever samma sak?) 

Kapten Öd, han drack mjöd 

Kapten Boom, han drack rom 

Kapten Frälst drack vad som helst!"

 

En av kaptenerna dricker juice och en annan dricker vatten, men bara därför att det rimmar på deras respektive efternamn. Märk också att några av dryckerna (Angostura, Bäska Droppar, pomerans, tokajer) är numera väldigt okända och lika svåra att få tag på (t o m på Systembolaget!) Vem dricker t ex Angostura nuförtiden?

Och när en pirat jobbat hårt med att döda och plundra och sedan stärkt sig med ett glas har han såklart gjort sig förtjänt av lite kvinnligt sällskap:

"Kapten Skam, han tog sig fram 

till en mager madam

Kapten Sju tog itu 

med en ungdomlig fru

Kapten Hyska tog en ryska, 

Kapten Ess tog en negress

Kapten Benka tog en änka, 

Kapten Gris en servitris

Lägga an! Lägga till! Lägga upp! Lägga bi!

Kapten Punkt tog det lugnt 

och tog hand om något ungt!"

Föga förvånande har det funnit dom som velat sudda bort vissa delar. Meningen som retat upp moralens väktare är framförallt:

"Kapten Böös slog sig lös 

med en nakendansös!"

Både kapten Böos och kapten Punkt, den pedofilen!

Samt bilden där kapten Böös skålar bredvid den barbröstade nakendansösen (och negressen, en nidbild, finns med på samma illustration!) I USA, och i senare svenska upplagor, tog man sig helt sonika den konstnärliga friheten att krita dit en bikini (fast då är hon inte längre naken!). Likväl på den tjockrövade tjejen på sleeven (omslaget) på Queens Fat-Bottomed Girls.

Bikinin var INTE alltid där!

Om det är några som har ett avslappnat och icke-sexualiserat förhållande till kvinnobröst så är det väl för håken barn. (Bedöm gärna själva men varning för den hiskeliga dunka-dunka musiken!)

Historien, som är följande: två sjörövarskepp möts, slagsmål, kanonskott och till slut en stor explosion uppstår. De som överlever, efter sjöslaget, tar sig till en bar där de super loss och hittar sig en varsin fru/käresta. Efter en kväll av dans går de hem genom natten, och bestämmer sig för att ge upp sjöröveriet och istället slå sig ner som fredliga män. Men den dag som sjörövarskeppet kommer tillbaka, så kan de inte motstå att gå till sjöss igen –

----

PS. Om Roald Dahls nya PK-utgåvor:

Roald Dahl, också en Nationell Skatt i Storbritannien och vars främsta verk har alla filmats (Kalle och Chokladfabriken 2 gånger, Matilda även 2 gånger, likaså Häxorna och SVJ [den senaste först som tecknat och senare som live-action], James och Jättepersikan bara en gång, likaså Den fantastiske Räven, sagoparodierna Revolting Rhymes [som crossover i 2 delar], Naddap-Dlöks och allra senast Herr och Fru Slusk [premiär på Netflix i oktober 2025!]), har på sistone återgivits av Puffin Books (Penguins barndivision, som äger rättigheterna) med hjälp av s k "känslighetsläsare" (sensitivity readers). Allt som kunde vara negativt laddat förändrades i de nya utgåvorna:

Oompa-Loomparna kommer nu officielt från Loompalandet, inte från Afrika, och de har dessutom ljusare hy. Också: i stället för att använda Oompa-Loomparna som försökskaniner prövar Wille Wonka det magiska godiset (t ex hårkola) på sig själv.

"Mammor och pappor" byttes ut mot "föräldrar", "bröder och systrar" mot "syskon" och "män och kvinnor" mot "personer/människor".

Alla figurer som har en annorlunda kropp (utom jättarna i SVJ, som inte är människor) och/eller som inte är västerländska - deras beskrivningar suddas ut. Däribland feta figurer som August Glupsk, Bruno från Häxorna, Nikolai Thoresson (han som åt upp chokladtårtan) från Matilda och Mostrarna Sylt (den tjocka) och Snylt (den smala) från James och Jättepersikan.

Jämför bara vad småkrypen inuti persikan (tusenfotingen närmare bestämt) säger när Moster Sylt blir krossad av persikan i originalet och i den nya utgåvan!

ORIGINAL:

Aunt Sponge was terrifically fat,

and tremendously flabby at that!

NY PK-UTGÅVA:

Aunt Sponge was a nasty old brute

and deserved to be squashed by the fruit!

Moster Snylt har lika mycket otur:

ORIGINAL:

Aunt Spiker was thin as a wire

and dry as a bone, only drier!

NY PK-UTGÅVA:

Aunt Spiker was much of the same

and deserves half of the blame!

Även ord som "ugly" och "misshapen" (och motsatserna "pretty" och "beautiful") har försvunnit helt och hållet från de nya brittiska Roald-Dahl-böckerna. Rektorn i Matilda, Fröken Pitbull (tidigare känd som Domderassonskan), en stor och stark, väldigt muskulös och "maskulin" kvinna (Emma Thompson tolkar henne väldigt nära boken), man har förändrat hennes beskrivning otroligt mycket.

Andra ord som "crazy", "lunatic", och allt annat som kan syfta på psykisk ohälsa, likaså "gay" (t o m om det betyder "glad") och "queer" (t o m om det betyder "konstig"/"sällsam") har också försvunnit härifrån.

När det gäller figurer som inte är västerländska ser vi detsamma - For example, a character "hopping about like a dervish" in Fantastic Mr Fox became "hopping about like a frog".

Alla referenser till könsroller har också tagits bort, och häftiga förolämpningar har tonats ner, t ex om Fru Slusk: some insults directed at women were often softened (such as "ugly old cow" becoming "ghastly old shrew" in The Twits). 

The word fat was regularly removed, being replaced with terms such as enormous or large, as were references to short height and similar descriptions. References to characters being old was sometimes altered or removed.

The words crazy, lunatic, and mad, along with similar words, were regularly removed, as were some descriptions of low intelligence and mental disorders, such as removing a line from Charlie and the Chocolate Factory about a character being "shut up in some disgusting sanatorium". References to physical deformity or disability, including blindness, muteness, deafness, etc. were also commonly removed or altered.

References to lack of privilege were sometimes altered, such as removing a description of Sophie as "a little orphan of no real importance in the world" from The BFG.

References to poor personal hygiene were often removed, while some references to drinking alcohol and smoking were also changed. In Fantastic Mr Fox, Small Fox sniffs a bottle of cider rather than taking a sip, and Charlie and the Chocolate Factory's Oompa-Loompas are no longer described as "drunk as lords" on butterscotch and soda.

Other changes focused on violence. Comic references to violence were sometimes removed, and references to corporal punishment were changed. Mentions of deadly weapons such as guns and knives were often removed.

References to slaves and prisoners were removed, and certain references to death were removed.

Other changes focused on words that in British English usage have taken on more vulgar associations, such as horny and fanny.

Language related to weight, mental health, violence, gender and race has been cut and rewritten. Remember the Cloud-Men in James and the Giant Peach? They are now the Cloud-People. The Small Foxes in Fantastic Mr Fox are now female. In Matilda, a mention of Rudyard Kipling has been cut and Jane Austen added. It’s Roald Dahl, but different.

https://www.telegraph.co.uk/news/2023/02/17/roald-dahl-books-rewritten-offensive-matilda-witches-twits/

THE POISONED HOST / WAFER (OSCAR WILDE)

None of the royal family of Spain (the Habsburgs or "Austrias") had entered the great cathedral of Saragossa since a mad priest, supposed by many to have been in the pay of Elizabeth of England, had tried to administer a poisoned wafer to the Prince of Asturias.

OSCAR WILDE

En realidad ningún miembro de la real familia de España (los Austrias o Habsburgo) había entrado a la catedral de Zaragoza desde que un cura loco, que muchos suponían pagado por Isabel de Inglaterra, había tratado de hacer tragar una hostia envenenada al príncipe de Asturias.

TRADUCCIÓN OFICIAL

This Oscar Wilde sentence sets my creative juices flowing. The Prince of Asturias (Crown Prince) at the time was Don Carlos, immortalised by Romanticism and by the opera by Giuseppe Verdi, known to be a sensitive boy with daddy issues, who died young, a violent death, and an odd duck among the Spanish Habsburgs: the perfect topic for Romantic literature and for Verdian opera. Surely Oscar Wilde knew of Don Carlos (and of Good Queen Bess), but did this happen in real life or is this only a legend?

This sounds like a great idea for a fanfic, or for a thriller (literary or cinematic, or both). Wilde implied that Don Carlos did not consume the poisoned host, but what if he did? Would it have affected the Crown Prince's mental health? And was the poisoner really a Catholic priest, or one of Queen Bess' many secret agents? Did they catch him, was he tortured and executed?... Or did he return home in the end? So many questions...

I have Googled "don Carlos hostia envenenada Zaragoza" - no replies. This is either something Oscar Wilde has fabricated or a real legend from the days of the Spanish Habsburgs. Most likely the latter. Still it would be lovely to write a novel or a fanfic, or to draw a manga, about this. There are already a few novels, an arc in The Serpent Queen, and fanfics (most of those I know, by Yours Truly), about Dauphin Francis and Sebastian di Montecuccoli... The poisoning of a young crown prince leaves no one indifferent!

THE CARDBOARD NOSE (THE NETHER WORLD)

 A Victorian party party in The Nether World by George Gissing (Victorian novel):

One of the livelier groups is surging hitherwards; here we have frolic, here we have humour. The young man who leads them has been going about all day with the lining of his hat turned down over his forehead; for the thousandth time those girls are screaming with laughter at the sight of him. Ha, ha! He has slipped and fallen upon the floor, and makes an obstruction; his companions treat him like a horse that is 'down' in the street. 'Look out for his 'eels!' cries one; and another, 'Sit on his 'ead!' If this doesn't come to an end we shall die of laughter. Lot one of the funniest of the party is wearing a gigantic cardboard nose and flame-coloured whiskers. There, the stumbler is on his feet again. ''Ere he comes up smilin'!' cries his friend of the cardboard nose, and we shake our diaphragms with mirth. One of the party is an unusually tall man. 'When are you comin' down to have a look at us?' cries a pert lass as she skips by him.

A great review of the People. Did the world ever exhibit a sadder spectacle?

(Allow me to disagree with the author: is there a sad spectacle in liveliness, frolic, humour, and fun? In wearing disguises like a cardboard nose?)

ONE-OX vs. LITTLE KLAUS / THE LITTLE FARMER

Last month I translated a medieval fairytale (well, fairytale sensu lato: the supernatural occurrences are only tricks of the trickster hero) and gave you a preface on its more well-known variations from the Romantic period, the Golden Age of Fairytales. However, there are a few differences between the medieval One-Ox, on one hand, and, on the other, Andersen's Little Klaus and Big Klaus and the Grimms' The Little Farmer, both meant for the Victorian nursery.

After the French Revolution and the Victorian Industrial Revolutions, a nursery culture developed distinct from that of bourgeois adults. Hallmarks of the ancien régime high society such as sweets, having a sweet tooth, dressing in bright colours, toys, games, gift giving, holidays, and even fairytales went from being associated with the courtly society of the eighteenth century to being associated with children and the nursery in the Victorian era, because children were the most powerless members of Victorian bourgeois society, while adults dressed in dark colours, especially in black (except for the military and servants, some of which even wore powdered wigs!) and drank bitter beverages like coffee (on the mainland) and tea (in the British Empire). The point in which teenagers switched from hot chocolate to tea or coffee and started wearing ladies' gowns or gentlemens' suits was treated as a solemn coming-of-age ceremony at which the freshly-become adult cast aside all childish things (these facts I took from Schivelbusch's Tastes of Paradise!).

Romanticism also idealized childhood, like it idealized provincial/rural living and native tribes, believing all of these collectives to be more innocent than corrupt bourgeois society. This led to the movement's interest in folklore and traditions: crafts, holiday traditions, superstitions, and especially fairytales. While the Grimms gathered märchen from the folk, whether one of the brothers' Huguenot (French Protestant) wife or simple country folk, most of Andersen's tales (inspired by Hoffmann's works, for instance The Nutcracker, by Fouqué's Undine, etc.) were literary, though some of them, like The Little Mermaid or The Snow Queen, also contain folklore and mythological elements. And then you have Andersen's witty renditions of folktales from his childhood, your Princess on the Pea, your Emperor's New Clothes, and Andersen's own take on One-Ox, Little Klaus and Big Klaus. The Grimms' folk version, The Little Farmer, is quite similar to Little Klaus, and both tricksters' names hint at their poverty, just like One-Ox's itself. All three stories feature the same skeleton, from the trickster taking the hide of his only ox (horse in Andersen) to market - to his enemies (three of them in One-Ox: the Mayor, the Priest, and the Sheriff - only one in the Romantic versions: the Mayor in Grimm and the landowner Big Klaus in Andersen) drowning themselves after they swallow the lie that the trickster got all his pigs (sheep in Grimm) from an underwater realm. The story skeleton is Tale Type 1535.

So far we have seen the first differences, some animals change species (One-Ox's and Little Farmer's only ox becomes Little Klaus' only horse; the "aquatic" pigs acquired by One-Ox and Little Klaus become "aquatic" sheep in the Grimm version), and the trickster goes from having three enemies in One-Ox (Mayor, Priest, and Sheriff) to only one in the Romantic versions: the Mayor in Grimm and the landowner Big Klaus in Andersen. 

But there are more differences - notably, that the Romantic versions erase all the scatological (pee and poop) elements that would have been seen as disgusting in the Victorian nursery. For starters, the way One-Ox acquires his silver treasure while taking his hide to market, at the start of the story. In the medieval One-Ox, he finds the treasure while tearing up a tuft of grass to wipe his bottom after relieving himself:

Luck smiles upon him

as he enters the thick forest;

while relieving himself,

he discovers a silver treasure.

As he seeks to wipe his bottom,

tearing fistfuls of grass,

under a tuffet, he finds

what greedy people love the most.

He uncovers three bags full

of silver coins, hidden in the grass,

and soon his saddle-bag

is brimming with wealth.

In the Romantic versions, the trickster acquires his treasure in a completely different manner. En route to market, a storm forces him to take shelter in a windmill where the miller is away and his wife lets the trickster (Little Klaus or the Little Farmer) sleep in the loft and eat simple peasant fare (bread and butter in Grimm, porridge in Andersen). Suddenly there is a knock on the door and the wife's lover (the local priest in Grimm, the bellringer --the man who rings the church bells-- in Andersen) enters the mill. The wife greets him with lots of hugs and kisses and sweet words (this is a nursery tale, but the kids will be reading between the lines), producing a roast beef from inside the oven and a cake from under the bed, after which wife and lover sit down to the feast. When suddenly the wife hears the husband approaching, she hides the roast back in the oven, the cake back under the bed, and her lover in the cupboard. The miller asks his wife what's for lunch (supper in Andersen), and she offers him the same peasant fare she has offered the trickster (bread and butter in Grimm, porridge in Andersen). But of course the trickster, from the loft, has been watching the wife's love affairs and knows that there's something going on... Suddenly the hide the trickster has been taking to market (in Andersen) squeaks, or his pet crow (in Grimm) squawks, and the trickster says he has a genie in his hide (a very smart crow in Grimm), whose "words" he will be glad to "translate:" in that manner, the husband learns of the roast beef in the oven and the cake under the bed, at which point miller, wife, and trickster sit down to eat the roast and the cake (instead of porridge, or bread and butter), but the crow squawks/the hide squeaks a third time, at which point the trickster says that what his genie/crow is saying is a very dark secret that should not be known. The husband insists, and the trickster says that there's a devil (monster in more bowdlerized versions) inside the cupboard... still the miller is curious, and the trickster opens the cupboard to reveal the lover. Here Andersen says that the husband had a phobia of bellringers, but he is equally frightened in both the Andersen and Grimm versions - suggesting, though not explaining, since this is a nursery tale, that he had a suspicion that his wife was having an affair with the priest/bellringer. The trickster has to take the lover away, and it is the lover who gives him all that silver (gold in Andersen) as a reward:

Grimm:

Then the wife had to give up the keys (to the cabinet), and the Little Farmer unlocked the cabinet. The priest ran out as fast as he could, and the miller said, " I saw the Black Fellow (devil/monster, actually his wife's lover) with my own eyes. It was true."

The next morning at crack of dawn the Little Farmer quickly made off the with the three hundred talers (silver coins), which the priest gave him.

At home the Little Farmer gradually began to prosper. He built a nicer house, and the villagers said, "The Little Farmer has certainly been to the place where golden snow falls and people carry money home by the bushel."

Andersen:

The miller (husband) opened the cabinet a very little way, and peeped in.

“Oh,” cried he, springing backwards, “I saw him (devil/monster), and he is exactly like our bellringer! How dreadful it is!” So after that he was obliged to drink again, and they sat and drank (alcohol) till far into the night.

“You must sell your genie to me,” said the miller; “ask as much as you like, I will pay it; indeed I would give you directly a whole bushel of gold.”

“No, indeed, I cannot,” said Little Claus; “only think how much profit I could make out of this genie.”

“But I should like to have him,” said the husband, still continuing his entreaties.

“Well,” said Little Claus at length, “you have been so good as to give me a night’s lodging, I will not refuse you; you shall have the genie for a whole bushel of money, but I will have quite full measure.”

“So you shall,” said the husband; “but you must take away the cabinet as well. I would not have it in the house another hour; there is no knowing if he may not be still there.”

So Little Claus gave the miller the sack containing the dried horse’s hide, and received in exchange a bushel of gold—full measure. The husband also gave him a wheelbarrow on which to carry away the cabinet and the gold.

“Farewell,” said Little Claus, as he went off with his money and the great cabinet, in which the wife's lover lay still concealed. On the other side of the forest was a broad, deep river, the water flowed so rapidly that very few were able to swim against the stream. A new bridge had lately been built across it, and in the middle of this bridge Little Claus stopped, and said, loud enough to be heard by the bellringer, “Now what shall I do with this stupid chest; it is as heavy as if it were full of stones: I shall be tired if I roll it any further, so I may as well throw it in the river; if it swims after me to my house, well and good, and if not, it will not much matter.”

So he seized the cabinet in his hands and lifted it up a little, as if he were going to throw it into the water.

“No, leave it alone,” cried the bellringer from inside the cabinet; “let me out first.”

“Oh,” exclaimed Little Claus, pretending to be frightened, “he is in there still, is he? I must throw him into the river, that he may be drowned.”

“Oh, no; oh, no,” cried the bellringer; “I will give you a whole bushel full of gold,  if you will let me go.”

“Why, that is another matter,” said Little Claus, opening the cabinet. The bellringer crept out, pushed the empty chest into the water, and went to his house, then he measured out a whole bushelful of gold for Little Claus, who had already received one from the miller, so that now he had two bushels, a wheelbarrow full.

Similarly, the whole episode about the silver-pooping mare in One-Ox is absent in both Andersen and Grimm:

The once-poor One-Ox

grabs a handful of his silver,

and succeeds to trick the armed host.

He draws his mare from the stables,

lifts her tail quite high,

and shoves all the silver coins

into the mare's rectum.

He makes the horse stand

in the middle of his cottage,

and then spreads

a white linen over her back.

His three enemies,

standing outside, threatening him,

witness a miraculous event.

Standing on the threshold,

they want to kill One-Ox,

yet they're all frozen in place,

surprised by the new event.

They observe One-Ox

working over some silver;

as he rubs the mare's flanks,

he brings forth a great sum.

"What is this, One-Ox!?

Why is this beast clearly

producing so much silver for you,

and astounding the three of us?"

One-Ox replies cautiously:

"See all these silver coins?

This beast's intestines produce

silver in lieu of worthless dung.

Every night she pours out

such sums, such high amounts,

that Cybele, Queen of Money,

is surely enthroned upon her anus."

Once the trio have seen the money

and heard the story,

their anger instantly abates

and they say to One-Ox:

"Enjoy your good fortune

and sell us this precious beast!

If so, we will end our feud

once we've bought these swollen flanks!"

One-Ox, full of tricks,

replies to the trio of friends:

"It's not easy to give away

such a source of wealth for free.

There's a wonderful treasure

inside the belly of this beast;

surely, for bestowing such gifts,

she is not exactly cheap."

"If you wish to delight yourself

further in your great fortune,

dear One-Ox, no longer tarry

selling this mare to us!"

The crafty One-Ox replies

to the three nincompoops:

"I'll sell you three my noble beast,

but not at a small price.

You've seen what she has produced,

how much silver she has showered.

If you want coffers full of silver,

you have to pay the price!

Give me fifteen pounds sterling,

if you may be so kind.

In a short time, she will repay your debt

in cash instead of excrement."

After paying One-Ox

the fifteen pounds sterling,

the trio lead the mare

with a rope for a leash,

greedily guarding her.

The Priest speaks eagerly:

"You two must listen to me!

I want to be the first

to lead this beast into my stables!

Since I am the first in the parish church,

I shall have the mare first.

At dawn I'll collect the fifteen pounds

that I owe One-Ox.

I shall have her the first night,

you, Sheriff, the second,

and you, Mayor, the third,

according to the scales of equity."

"So mote it be," says the Sheriff.

"So mote it be," replies the Mayor.

"This is a gentlemen's agreement.

Let us be patient."

(All three men only get "horse-apples" from the mare, leading them, in their fury, to try to assassinate One-Ox. This episode is entirely absent in both Andersen and Grimm!)

For this same reason, the most scatological fairytales in Basile's Pentamerone, like The Cockroach, the Rat, and the Cricket, were never translated into English in the Victorian era, and were only Englished first in the twentieth century, when sensibilities had changed and it was understood that children actually like (even love) toilet humour (like in Captain Underpants, some Swedish Bellman jokes, Bart Simpson's humour, and nowadays every DreamWorks film has to contain at least one scatological gag - no surprise that DreamWorks adapted Captain Underpants!).

SHAKESPEARE'S SEVEN AGES- The Limerick

 

Seven Ages: first puking and mewling
Then very pissed-off with your schooling
Then fucks, and then fights
Next judging chaps' rights
Then sitting in slippers: then drooling.