JAG VILLE SJUNGA OM KATARINA

HÅKAN HELLSTRÖM
Visa vid vindens ängar (Jag ville sjunga om Katarina)

Another Swedish favourite of mine among poems and lyrics. The tune is mournful and warm at the same time, and it fits the lyrics like a glove. It's easy to imagine the portrait of Katarina, a black and white daguerreotype of a society girl in period costume...

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal.

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati.

Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bliver en hemlighet.