Sveriges tidiga modern historia - på vers
Gustav Vasa, stram och sträng,
styrde strikt med kyrkans peng,
Vrede stor.
Klockuppror.
Ingen lejd!
Dackefejd.
Slutet gott med folklig frejd.
Erik, tyst och allvarsam,
dräpte Sturar utan skam.
Liten Karin blev hans fru
femtonhundrasextiosju.
Johan ville leva flott,
byggde därför flera slott.
Knöt med Polen vänskapsband
genom polsk prinsessas hand.
Karl i strid med Sigismund
kämpar mot katolskt förbund.
Fast besluten i sin tro
segrar Karl vid Stångebro.
GUSTAVUS ADOLPHUS REX SUECIAE
ANNO 1629
Sveriges kronprins tidigt lärde
allt om krig som var av värde.
Fred i Knäred och Stolbova
kunde han sen folket lova.
Många skickliga valloner
lockats hit av brukspatroner.
För sitt järn med kvalité
fick de snabbt gott renommé.
Stångjärnshammarn slog och skrällde,
blåsbälgslädret kved och gnällde.
Sotig, svettig arbetsdag
gav ändå ett visst behag.
Gustav Adolf, stormaktskung,
satt i sadeln trygg ock tung.
Krigade mot Tillys män.
Segrar vann han om igen.
Men en dimmig, gråkall dag
stupar han i bloddränkt slag.
Lützens dimma blev hans fall.
Hem han fraktas, livlöst kall.
Kloke Axel Oxenstierna
styrde Sverige mer än gärna.
Pojkaktigt busig liten flicka
ville ej dansa, sy och sticka.
Inte vacker, men ej ful.
Vilda ritter, det var kul!
Samlade böcker med stort värde.
Älskade samtal med de lärde.
Vackra språk och religion
blev Kristinas livs passion.
Djärv och listig militär
går på isen med sin här.
17000 man i fält
för han över Stora Bält.
Häst och släde, tung kanon,
forslas fram av rask dragon.
Kung Karl Gustav, mer än nöjd,
intar Danmark med stor fröjd.
Karl XII, vild och ung,
kröner stolt sig själv till kung.
Ryssland, Polen, Danmarks land
trotsar han med skicklig hand.
Så en dag tar segrar slut.
Karls armé har bränt sitt krut.
Envis köld och hungersnöd
blir soldaters bråda död.
Samlar så på nytt armén.
Stupar sen vid Fredriksten.
Polhem -- klurig gotländsk kille,
var ett riktigt tekniskt snille.
Prima pumpar, lås och ur
blev snart Polhems signatur.
Fredrik var en snobbig karl.
Pudrat hår han alltid bar.
Spetsprytt krås med broderi,
sammetsrock med knappar i.
Politik han ej begrep.
Frillor tog han utan svep.
Stackars drottning, less och led,
blev på kungen trött och vred.
Hattar och mössor i frihetstider
träter om makten och envist strider.
Krig eller fred blir ett skäl för debatt.
Frågan är kluven för mössa och hatt.
Adolf Fredrik, pigg och glad,
tar en liten promenad.
Fru Lovisa
vill han visa
dammens vackra näckrosblad.
Många hundra tusen varv
satt han vid sin kära svarv.
Snus i dosor,
park med rosor.
Det blev Adolf Fredriks arv.
Celsius, välkänd astronom,
erhöll ordnar och diplom.
Mätte stjärnljus och planeter,
uppfann sen vår termometer.
Alströmer -- en driftig man.
Många uppslag hade han,
För att kunna väva tyg
tog han ritningar i smyg.
Hemlagat brännvin ur anspråkslös knöl,
stärkelse, puder och finaste mjöl
framställs finurligt av fru Ekeblad,
alltid naturlig och glittrande glad.
Tjusarkonung, så charmant,
levde flott och elegant.
Lockperuk och franskt manér --
operafest han gärna ger.
Anckarström i svart brokad
bjuden blir på maskerad.
Mördar kungen med ett skott
i en officerskomplott.
Aderton herrar med snille och smak
arbetar flitigt i Börsens gemak.
Ordlista, ordbok, korrekt grammatik...
språket står där under ständig kritik.
Gustav (IV) Adolf kunde ej
föra krig mot Ryssland. Nej!
Finland helt förlorat var.
Kungen ensam skulden bar.
Snabbt han ut ur Sverige flyr.
Han ej längre landet styr.
Sveriges konung sparken fått.
Kronan går till Bernadotte.
Karl XIII ses i trans
vid en hemlighetsfull seans.
Talar med sin döda släkt
genom andar som han väckt.
Prins Karl August, vänligt snäll,
dör på hästens rygg en kväll.
Karl XIII blir en dag
skröplig, gammal och mycket svag.
Utan några egna barn,
dör den gamle, arme karln.
No hay comentarios:
Publicar un comentario