Here's another snippet about the perception of mental health in Swedish literature, once more from an allegorical tale.
Pontius Pilate's wife Claudia has a dream on the Holy Thursday night...
As an aspie myself, and now going through harsh times because of my emotional dysregulation (today I had ONE OF THE WORST DAYS IN MY LIFE), I read this snippet from Selma Lagerlöf's "Den heliga Veronikas svetteduk" with tears in my eyes. When would Jesus come and heal the insane once more??? Notice the part I have put in bold: Claudia saw "those who constantly mourned a sorrow they could not name." Emotional dysregulation: the lifetime curse bestowed on me.
Åter hade hon somnat in, och åter hade hon drömt, att
hon stod på taket av sitt hus och såg ner på den stora
gården, som var vid som ett torg.
Och se, gården var full av alla de människor, som voro
vansinniga och själssjuka och besatta av onda andar. Och
hon såg sådana, som voro nakna, och sådana, som voro
höljda i sitt långa hår, och sådana, som hade flätat sig
kronor av strå och mantlar av gräs och trodde sig vara
konungar, och sådana, som kröpo på marken och trodde sig
vara djur, och sådana, som ständigt gräto över en sorg, som
de inte kunde ge namn, och sådana, som kommo släpande
på tunga stenar, som de sade vara guld, och sådana, som
trodde, att de onda andarna talade genom deras mun.
Hon såg alla dessa tränga sig fram mot palatsets port,
och de, som stodo längst framme, knackade och bultade för
att komma in.
Till sist öppnades dörren, och en slav trädde ut på
tröskeln och frågade dem:
— Vad är det, som ni åstundar?
Då började de alla ropa och säga:
— Var är den stora profeten av Nasaret, han, som är
sänd av Gud och som ska ge oss åter vår själ och vårt
förstånd?
Hon hörde, att slaven svarade dem med den likgiltigaste
ton:
— Det tjänar till ingenting, att ni söker den stora
profeten. Pilatus har dödat honom.
När detta var sagt, uppgåvo alla de vansinniga ett skri,
som var likt vilda djurs rytande, och i sin förtvivlan
började de sarga sig själva, så att blodet flöt på stenarna. Och
när hon, som drömde, såg allt deras elände, började hon
vrida sina händer och jämra sig. Och hennes egen jämmer
hade väckt henne.
No hay comentarios:
Publicar un comentario