CLAUDIA'S DREAM OF THE INSANE

Here's another snippet about the perception of mental health in Swedish literature, once more from an allegorical tale.
Pontius Pilate's wife Claudia has a dream on the Holy Thursday night...
As an aspie myself, and now going through harsh times because of my emotional dysregulation (today I had ONE OF THE WORST DAYS IN MY LIFE), I read this snippet from Selma Lagerlöf's "Den heliga Veronikas svetteduk" with tears in my eyes. When would Jesus come and heal the insane once more??? Notice the part I have put in bold: Claudia saw "those who constantly mourned a sorrow they could not name." Emotional dysregulation: the lifetime curse bestowed on me.


Åter hade hon somnat in, och åter hade hon drömt, att 
hon stod på taket av sitt hus och såg ner på den stora 
gården, som var vid som ett torg. 

Och se, gården var full av alla de människor, som voro 
vansinniga och själssjuka och besatta av onda andar. Och 
hon såg sådana, som voro nakna, och sådana, som voro 
höljda i sitt långa hår, och sådana, som hade flätat sig 
kronor av strå och mantlar av gräs och trodde sig vara 
konungar, och sådana, som kröpo på marken och trodde sig 
vara djur, och sådana, som ständigt gräto över en sorg, som 
de inte kunde ge namn, och sådana, som kommo släpande 
på tunga stenar, som de sade vara guld, och sådana, som 
trodde, att de onda andarna talade genom deras mun. 

Hon såg alla dessa tränga sig fram mot palatsets port, 
och de, som stodo längst framme, knackade och bultade för 
att komma in. 

Till sist öppnades dörren, och en slav trädde ut på 
tröskeln och frågade dem: 

— Vad är det, som ni åstundar? 

Då började de alla ropa och säga: 

— Var är den stora profeten av Nasaret, han, som är 
sänd av Gud och som ska ge oss åter vår själ och vårt 
förstånd? 

Hon hörde, att slaven svarade dem med den likgiltigaste 
ton: 

— Det tjänar till ingenting, att ni söker den stora 
profeten. Pilatus har dödat honom. 

När detta var sagt, uppgåvo alla de vansinniga ett skri, 
som var likt vilda djurs rytande, och i sin förtvivlan 
började de sarga sig själva, så att blodet flöt på stenarna. Och 
när hon, som drömde, såg allt deras elände, började hon 
vrida sina händer och jämra sig. Och hennes egen jämmer 
hade väckt henne.