Mostrando entradas con la etiqueta political correctness. Mostrar todas las entradas
Mostrando entradas con la etiqueta political correctness. Mostrar todas las entradas

jueves, 5 de febrero de 2026

THE BBC CENSORS FAWLTY TOWERS

 I have said before how books like Tintin in the Congo or elements like Santa's pipe have been removed due to political correctness. 

The same has happened with Puffin Books' sensitivity readers to Roald Dahl, where Matilda's reading of Rudyard Kipling has become Jane Austen, "hopping like a dervish" became "hopping like a frog," "fat" became "enormous," "ugly old cow" became "nasty old shrew" and "gay" and "queer" were completely excised, even if they mean "happy" and "strange" respectively.

James Bond and Agatha Christie (Ten Little Soldier Boys, anyone?) have also been given the PC treatment, but what shocked me the most was that they did it to FAWLTY TOWERS :O !

But the billboard anagrams are not the only issue in translating FT. How to translate cultural references...? "At the Oval" becomes "en el críquet", but "Wogs?" (British slur for South Asians, very offensive to them!) And Manuel's funny mistakes, based on the Anglo-Spanish language barrier?


Mr. Fawlty: Manuel, there is too much butter on those trays.
Manuel: ¡No, no, no, señor Folty! ¡Not "on, dous, treis"! ¡"Un, dos, tres"! (counting to three with fingers)

This fragment is simply cut out. Just because most Spaniards, due to the lack of long vowels and other features of their mother tongue, prove as ineffectual when it comes to foreign languages as Manuel in the dialogue above.

I grew up with this scene, where Mr. Fawlty and the Major are discussing ethnic groups. The Major, a veteran of both World Wars, thinks (obviously) that Germans are the enemy but that German women are very attractive... then the conversation turns to (pardon my French) Injuns and Niggers, and Wogs. He recalls having taken his ladylove to see England vs. India at The Oval, the most important cricket ground in the UK and maybe in the world. The Major and his girlfriend got into an argument - she kept referring to the South Asian cricketers as "niggers," while the Major said niggers were the West Indians, from the Caribbean, and these cricketers were "Wogs" instead:

  • Major Gowen: I must have been keen on her because I took her to see India.
  • Basil Fawlty: India?
  • Maj. Gowen: At The Oval.
  • [...]
  • Maj. Gowen: The strange thing was that throughout the morning, she kept referring to the Indians ("Injuns") as niggers. 'No, no, I said'. 'Niggers are the West Indians, these people are Wogs!' 'No, no', she said, all cricketers are niggers.'
  • [...]
  • Maj. Gowen: I hate Germans! I love women.
  • Polly Sherman (the maid): What about German women?
  • Maj. Gowen: Good card players.
++++++++
The term "Wog" comes most probably from "pollywog," an amphibian larva, but also metaphorically a novice sailor in the Royal Navy, one that is young and inexperienced, and has not crossed the Equator yet (compare Spanish "renacuajo"). It could also be an initialism for Westernised Oriental Gentleman.
And now the BBC has taken out these scenes where the Major discusses niggers and Wogs...

The BBC deleted this scene in 2013 and this was met with collective outrage.

After all, the point of the scene was to present Major Gowen as arrogant, aloof and out-of-touch. But Brits love him warts and all, with his antiquated racism, and I am not the only one who has grown up with this series, or Monty Python, or 'Allo 'Allo!, or Blackadder, or Hyacinth "Bouquet..."

The major tells Mr. Fawlty about the time he took a woman to see India play cricket at the Oval. He then says: ‘The strange thing was, throughout the morning she kept referring to the Indians as niggers. “No, no, no,” I said, “the niggers are the West Indians. These people are wogs”.’

Several years ago there were concerns that the episode would never be shown again because of the offensive words. However, recent editions of The Complete Fawlty Towers DVD, distributed by BBC Worldwide, have not been edited and included the segment that was cut by the BBC.

Some fans took to the BBC’s Points of View message board to say they ‘despaired’ at the ‘unnecessary’ editing.

One wrote: ‘You can’t airbrush history away and I doubt if anyone but the terminally thin-skinned could be offended by the Major, a character we’re clearly supposed to laugh at rather than with.’


Another posted: ‘The point is that the Major is a racist old bigot, incongruous with modern society – even in the Seventies. The audience isn’t supposed to agree with him, they’re supposed to laugh at him. The whole episode is about xenophobia in various forms – it’s social satire. I instinctively dislike the airbrushing of history.’

A third viewer wrote: ‘So how sad BBC you have finally succumbed and lost the guts to transmit the episode of Fawlty Towers “The Germans” in its original form. The major’s speech of his experience of going out with a woman to the Oval is one of the funniest things ever.

‘You edited it because it includes the W-word and the N-word. Let’s face it, the whole episode and much of Fawlty Towers is racist by today’s standards and misogynistic, but above all it is hilarious.

‘We are all grown up, you know. We, the vast majority of us, can laugh at this without being racists.

‘It’s about time you grew up BBC, and trusted your audience. We know what is acceptable and what is not and what is funny and why, and the fact it is of a time which is now long past. We understand context, the major is a figure of fun, he doesn’t whip up hatred.’

Fawlty Towers was written by and starred John Cleese and his then wife Connie Booth as Mr. and Mrs. Fawlty. "The Germans" was the sixth episode of the 12 that were made and was voted number 11 in Channel 4’s One Hundred Greatest TV Moments in 1999.

The series has continued to entertain families since being made in the 1970s and was in 2000 voted by industry professionals to be the best British series of all time.

A BBC spokesman said: ‘We are very proud of Fawlty Towers and its contribution to British television comedy.

‘But public attitudes have changed significantly since it was made and it was decided to make some minor changes, with the consent of John Cleese’s management, to allow the episode to transmit to a family audience at 7.30 pm on BBC2.’

The BBC has cut from a repeat of the episode The Germans (screened many times since it was first seen in 1975) a speech in which the blimpish hotel resident Major Gowen uses two outlawed racial insults while reporting on a trip to see an England v India cricket match at the Oval.

It is impossible to discuss properly the censored dialogue without quoting the line. Very sensitive readers should stop now and it should not be assumed that I, the Guardian – or, indeed, John Cleese and Connie Booth, the show's writers and co-stars – endorse the general or casual use of such terms. In his anecdote, the Major tells Mr. Fawlty that he went to the cricket match with a woman who "kept referring to the Indians as niggers. 'No, no, no,' I said, 'the niggers are the West Indians. These people are wogs.'"

The objection to those shows is that the assumptions behind the characterisation and writing date from an era of different attitudes to race and therefore risk causing offence now. In contrast, Cleese and Booth, when they wrote the character of Major Gowen, were clearly not being unthinkingly racist; rather, they were satirising an English upper-class bigot. The joke depends on the audience first thinking that, when the Major rebukes his companion "No, no, no", he is condemning her for inflammatory language, when it turns out that he is simply a particularly pedantic racist. A liberal pedant might object that it was odd of the BBC to cut just that one line from the episode in question as the entire premise of "The Germans" is English post-WW2 humour and hostility towards the country. But, while the show will never win a prize for encouraging Anglo-German cultural understanding, Cleese is comically depicting – rather than politically promoting – fear of "Fritz".

 The same defence can be made of Major Gowen's speech and so there may be pressure for the entire episode to be shown at a later date, with an appropriate note about its content. Major Gowen is racist; Fawlty Towers isn't.

I am not the only one who has grown up with this series, or Monty Python, or 'Allo 'Allo!, or Blackadder, or Hyacinth "Bouquet..." Before I watched this episode as a tween, I knew nothing about cricket, I didn't know what the Oval was or what "Wogs" meant. Now in my thirties, I am very sad that the BBC has removed this conversation between Mr. Fawlty and the Major. I can tolerate that Tintin in the Congo is no longer in Swedish libraries, that Santa no longer smokes a pipe, that Roald Dahl has been edited by Puffin Books - BUT PLEASE DON'T TOUCH MY MAJOR OR HIS WOGS!!!

lunes, 29 de diciembre de 2025

A TYPICAL PUNCH AND JUDY PERFORMANCE

Ariel meets Punch and Judy. Obviously Tirulia, Eric's Mediterranean kingdom,
has a lot of influence from Bretlandia (counterpart UK) like these shows and the tea culture, etc,
making Tirulia a counterpart of British Mediterranean colonies
such as Malta or Cyprus.

Punch and Judy at the start of the show.

Punch, Joey the Clown, and Crocodile (with sausages)

A typical Punch and Judy show as performed currently in the UK will start with the arrival of Punch, followed by the introduction of Judy. They may well kiss and dance before Judy requests Punch to look after their Baby. Punch will fail to carry out this task appropriately. It is rare for Punch to hit his Baby these days (that looks like child abuse!), but he may well sit on it in a failed attempt to "babysit", or drop it, or even let it go through a sausage machine. In any event, Judy will return, will be outraged, will fetch a stick, and the knockabout will commence. A Policeman (always a British Bobby in Victorian uniform) will arrive in response to the mayhem and will himself be felled by Punch's stick. All this is carried out at breakneck farcical speed with much involvement from a gleefully shouting audience. From here on anything goes.

Joey the Clown might appear and suggest, "It's dinner time!" This will lead to the production of a string of sausages, which Punch must look after, although the audience will know that this really signals the arrival of a Crocodile whom Punch might not see until the audience shouts out and lets him know. The Crocodile typically steals and eats the sausages. Punch's subsequent comic struggle with the Crocodile might then leave him in need of a Doctor who will arrive and attempt to treat Punch by walloping him with a stick until Punch turns the tables on him. Punch may next pause to count his "victims" by laying puppets on the stage, only for Joey the Clown to move them about behind his back in order to frustrate him. A Ghost might then appear and give Mr. Punch a fright before it too is chased off with a stick.

Victorian productions typically ended with Punch's execution. Jack Ketch, the executioner, would arrive to punish Punch, only to himself be tricked into sticking his head in the noose."Do you do the hanging?" is a question often asked of performers. Some will include it where circumstances warrant (such as for an adult audience) but most do not. The executioner gets hanged himself at the end. Punch—in his final gleefully triumphant moment—will win his fight, bring the show to a rousing conclusion, and earn a round of applause. (Of course modern-day versions don't end with the execution scene, having the Ghost instead, for obvious reasons).

Punch and Judy might follow no fixed storyline, as with the tales of Robin Hood, but there are episodes common to many recorded versions. It is these set piece encounters or "routines" which are used by performers to construct their own Punch and Judy shows. A visit to a Punch and Judy Festival at Punch's "birthplace" in London's Covent Garden will reveal a whole variety of changes that are wrung by puppeteers from this basic material. Scripts have been published at different times since the early 19th century, but none can be claimed as the definitive traditional script of Punch and Judy. Each printed script reflects the era in which it was performed and the circumstances under which it was printed.

The various episodes of the show are performed in the spirit of outrageous comedy—often provoking shocked laughter—and are dominated by the anarchic clowning of trickster Punch. Just as the Victorian version of the show drew on the morality of its day, so also the Punch & Judy College of Professors considers that the 20th- and 21st-century versions of the tale is used as a vehicle for grotesque visual comedy and a sideways look at contemporary society.


martes, 11 de noviembre de 2025

LENNART HELLSINGS SJÖRÖVARBOK

För några år sedan, under eller innan pandemin, lyssnade jag på ett avsnitt av podden Snedtänkt som handlade om censur i svensk barnlitteratur och om vissa barnböcker som antingen förändrades på vissa känsliga ställen - eller rycktes bort helt och hållet från skol- och folkbiblioteken över hela Sverige, ifall det känsliga innehållet inte kunde förändras:

  • Hattstugan - såväl eldsvåda som barnaga förekommer i denna Elsa Beskow-klassiker - rycktes bort
  • Tintin i Kongo (och andra Tintin-serier där han besöker exotiska platser) p g a nidbilder av mörkhyade, asiater, judar, m fl - rycktes bort
  • Gammaldags julböcker där Tomten röker pipa - antingen pipan suddades bort eller böckerna rycktes bort. I de flesta fallen suddades bort både pipan och dessa verser: the stump of a pipe he held tight in his teeth,
    and the smoke, it encircled his head like a wreath;
  • Kapten Efraim Långstrump (Pippis pappa) - kunde inte ryckas bort, eftersom Astrid och Pippi är Nationella Skatter och dyker t o m upp på tjugolappen - men det blev en hel del förändringar:
  1. Kapten Långstrumps pipa suddades bort, precis som jultomtens
  2. Kapten Långstrump kallas nu för "söderhavskung" eller helt enkelt bara "kung"
  3. Hans undersåtar, kurrekurreduttarna, kallas nu för "infödingar" och har suddats bort, eftersom illustrationerna föreställde nidbilder 

Men -

Det finns en barnbok av Lennart Hellsing (en annan Nationell Skatt, dock inte till samma grad som Astrid Lindgren), som verkar vara självaste NECRONOMICON i jämförelse med allt det här, och som har tagits bort från alla bibliotek i Sverige, fastän den handlar om ett så oskyldigt och spännande ämne som pirater.

Om du har tur kanske du kan hitta den på second hand.

Mina herrar och damer och icke-binära, jag hälsar eder välkomna till Sjörövarbok.

Här är omslaget:

Oskyldigt, eller hur? Ett piratskepp till havs med Jolly Roger i topp? Alla barn på jorden tycker att pirater är spännande.

Men skenet bedrar i det här fallet...

Lollipop, lollipop
Jolly Roger i topp!
Hur det slår! Hur det går!
Hela världen är vår!

Som ni ser är boken på vers, allting rimmar (som i flera aldra barnböcker, t ex Hattstugan och de flesta av Dr Seuss, samt de flesta av Lennart Hellsing, författaren till Sjörövarbok!). Här, som i de flesta av hans verk, har Hellsing utnyttjat versen för att få fram väldigt kreativa rim, med alla kaptenernas efternamn (och alla piraterna här är kaptener!) - fast just här är rimmen om teman som anses inte vara PK alls för nutida barn.

Om det nu är så (och det är det) att förläggare och föräldrar får dåndimpen av otäckheter som alkohol, tobak, naket och okristligt språk i våra ungas kultur så är det inte konstigt att "Sjörövarbok" i omgångar varit flitigt debatterad. Piraterna lever onekligen ett sabla liv. Under det stora sjöslaget i början på boken stupar flera kaptener (och alla pirater i den här boken är kaptener!):

"Kapten Smolk drog sin dolk 
och tog livet av folk.
Kapten Spritar gick i bitar
Kapten Klas han gick i kras
Kapten Trogen gick åt skogen
Kapten Höök gick upp i rök"
Detta illustreras med en väldig explosion där skeppet går i tusen bitar och flera tusen pirater flyger all världens väg. Det var en del av våldet då. Hur är det då med spriten? Vi följer piraterna in på en bar. Efter sjöslaget måste man läska strupen, eller hur?

"Till en bar drog envar 
varje karl som fanns kvar
Kapten Viit han kom dit 
tog en nit på kredit
Kapten Bäver drack genever 
Kapten Franz drack pommerans
Kapten Koppar Bäska Droppar 
Kapten Lans drack vad som fanns! 
Kapten Fura, Angostura 
Kapten Bayer drack tokajer  
Kapten Linn, han drack gin (är gin och genever samma sak?) 
Kapten Öd, han drack mjöd 
Kapten Boom, han drack rom 
Kapten Frälst drack vad som helst!"

 

En av kaptenerna dricker juice och en annan dricker vatten, men bara därför att det rimmar på deras respektive efternamn. Märk också att några av dryckerna (Angostura, Bäska Droppar, pomerans, tokajer) är numera väldigt okända och lika svåra att få tag på (t o m på Systembolaget!) Vem dricker t ex Angostura nuförtiden?


Och när en pirat jobbat hårt med att döda och plundra och sedan stärkt sig med ett glas har han såklart gjort sig förtjänt av lite kvinnligt sällskap:

"Kapten Skam, han tog sig fram 
till en mager madam
Kapten Sju tog itu 
med en ungdomlig fru
Kapten Hyska tog en ryska, 
Kapten Ess tog en negress
Kapten Benka tog en änka, 
Kapten Gris en servitris
Lägga an! Lägga till! Lägga upp! Lägga bi!
Kapten Punkt tog det lugnt 
och tog hand om något ungt!"


Föga förvånande har det funnit dom som velat sudda bort vissa delar. Meningen som retat upp moralens väktare är framförallt:

"Kapten Böös slog sig lös 
med en nakendansös!"

Både kapten Böos och kapten Punkt, den pedofilen!
Samt bilden där kapten Böös skålar bredvid den barbröstade nakendansösen (och negressen, en nidbild, finns med på samma illustration!) I USA, och i senare svenska upplagor, tog man sig helt sonika den konstnärliga friheten att krita dit en bikini (fast då är hon inte längre naken!). Likväl på den tjockrövade tjejen på sleeven (omslaget) på Queens Fat-Bottomed Girls.

Bikinin var INTE alltid där!


Om det är några som har ett avslappnat och icke-sexualiserat förhållande till kvinnobröst så är det väl för håken barn. (Bedöm gärna själva men varning för den hiskeliga dunka-dunka musiken!)

Historien, som är följande: två sjörövarskepp möts, slagsmål, kanonskott och till slut en stor explosion uppstår. De som överlever, efter sjöslaget, tar sig till en bar där de super loss och hittar sig en varsin fru/käresta. Efter en kväll av dans går de hem genom natten, och bestämmer sig för att ge upp sjöröveriet och istället slå sig ner som fredliga män. Men den dag som sjörövarskeppet kommer tillbaka, så kan de inte motstå att gå till sjöss igen –

----

PS. Om Roald Dahls nya PK-utgåvor:

Roald Dahl, också en Nationell Skatt i Storbritannien och vars främsta verk har alla filmats (Kalle och Chokladfabriken 2 gånger, Matilda även 2 gånger, likaså Häxorna och SVJ [den senaste först som tecknat och senare som live-action], James och Jättepersikan bara en gång, likaså Den fantastiske Räven, sagoparodierna Revolting Rhymes [som crossover i 2 delar], Naddap-Dlöks och allra senast Herr och Fru Slusk [premiär på Netflix i oktober 2025!]), har på sistone återgivits av Puffin Books (Penguins barndivision, som äger rättigheterna) med hjälp av s k "känslighetsläsare" (sensitivity readers). Allt som kunde vara negativt laddat förändrades i de nya utgåvorna:

Oompa-Loomparna kommer nu officielt från Loompalandet, inte från Afrika, och de har dessutom ljusare hy. Också: i stället för att använda Oompa-Loomparna som försökskaniner prövar Wille Wonka det magiska godiset (t ex hårkola) på sig själv.

"Mammor och pappor" byttes ut mot "föräldrar", "bröder och systrar" mot "syskon" och "män och kvinnor" mot "personer/människor".

Alla figurer som har en annorlunda kropp (utom jättarna i SVJ, som inte är människor) och/eller som inte är västerländska - deras beskrivningar suddas ut. Däribland feta figurer som August Glupsk, Bruno från Häxorna, Nikolai Thoresson (han som åt upp chokladtårtan) från Matilda och Mostrarna Sylt (den tjocka) och Snylt (den smala) från James och Jättepersikan.

Jämför bara vad småkrypen inuti persikan (tusenfotingen närmare bestämt) säger när Moster Sylt blir krossad av persikan i originalet och i den nya utgåvan!

ORIGINAL:

Aunt Sponge was terrifically fat,

and tremendously flabby at that!

NY PK-UTGÅVA:

Aunt Sponge was a nasty old brute

and deserved to be squashed by the fruit!

Moster Snylt har lika mycket otur:

ORIGINAL:

Aunt Spiker was thin as a wire

and dry as a bone, only drier!

NY PK-UTGÅVA:

Aunt Spiker was much of the same

and deserves half of the blame!

Även ord som "ugly" och "misshapen" (och motsatserna "pretty" och "beautiful") har försvunnit helt och hållet från de nya brittiska Roald-Dahl-böckerna. Rektorn i Matilda, Fröken Pitbull (tidigare känd som Domderassonskan), en stor och stark, väldigt muskulös och "maskulin" kvinna (Emma Thompson tolkar henne väldigt nära boken), man har förändrat hennes beskrivning otroligt mycket.

Andra ord som "crazy", "lunatic", och allt annat som kan syfta på psykisk ohälsa, likaså "gay" (t o m om det betyder "glad") och "queer" (t o m om det betyder "konstig"/"sällsam") har också försvunnit härifrån.

När det gäller figurer som inte är västerländska ser vi detsammaFor example, a character "hopping about like a dervish" in Fantastic Mr Fox became "hopping about like a frog".

Alla referenser till könsroller har också tagits bort, och häftiga förolämpningar har tonats ner, t ex om Fru Slusk: some insults directed at women were often softened (such as "ugly old cow" becoming "ghastly old shrew" in The Twits). 

The word fat was regularly removed, being replaced with terms such as enormous or large, as were references to short height and similar descriptions. References to characters being old was sometimes altered or removed.

The words crazy, lunatic, and mad, along with similar words, were regularly removed, as were some descriptions of low intelligence and mental disorders, such as removing a line from Charlie and the Chocolate Factory about a character being "shut up in some disgusting sanatorium". References to physical deformity or disability, including blindness, muteness, deafness, etc. were also commonly removed or altered.

References to lack of privilege were sometimes altered, such as removing a description of Sophie as "a little orphan of no real importance in the world" from The BFG.

References to poor personal hygiene were often removed, while some references to drinking alcohol and smoking were also changed. In Fantastic Mr Fox, Small Fox sniffs a bottle of cider rather than taking a sip, and Charlie and the Chocolate Factory's Oompa-Loompas are no longer described as "drunk as lords" on butterscotch and soda.

Other changes focused on violence. Comic references to violence were sometimes removed, and references to corporal punishment were changed. Mentions of deadly weapons such as guns and knives were often removed.

References to slaves and prisoners were removed, and certain references to death were removed.

Other changes focused on words that in British English usage have taken on more vulgar associations, such as horny and fanny.

Language related to weight, mental health, violence, gender and race has been cut and rewritten. Remember the Cloud-Men in James and the Giant Peach? They are now the Cloud-People. The Small Foxes in Fantastic Mr Fox are now female. In Matilda, a mention of Rudyard Kipling has been cut and Jane Austen added. It’s Roald Dahl, but different.

https://www.telegraph.co.uk/news/2023/02/17/roald-dahl-books-rewritten-offensive-matilda-witches-twits/


miércoles, 14 de junio de 2023

EL DULCE SABOR DEL RACISMO

Hubo una época no muy lejana (los años noventa, para más señas), cuando no había Conguitos blancos en absoluto, y todos los oscuros Conguitos que existían eran más tribales y guerreros, ataviados con faldas de flecos, armados con lanzas de sílex y provistos de marcados labios rojos:



Gracias a algo llamado "corrección política", esos Conguitos de antaño son historia. Desde que surgieron los Conguitos blancos en la primera década del nuevo milenio, se ha dado un giro copernicano a la marca: ahora todos los Conguitos vienen en son de paz (sin lanzas), carecen de labios rojos y van al parecer desnudos, sin las faldas de flecos:



La publicidad de chocolate y de cacao, tanto por su color como por tratarse de un producto históricamente colonial, se ha prestado en el siglo pasado a anuncios que en la actualidad tildaríamos de racistas, ya ligeramente, ya totalmente desarrollando estereotipos racistas. Preguntadles a vuestros padres o madres por la canción del negrito del Cola-Cao que salía en la tele en su niñez (y, si son demasiado jóvenes, a vuestros abuelos):



A pesar de que el negrito desapareció de la tele, siguió apareciendo en el tarro de Cola-Cao durante décadas, más estilizado...



... hasta la primera década del nuevo milenio, cuando, en aras de la corrección política, fue reemplazado por los alienígenas Kao-Kao, que personificaban los nutrientes del producto (Ferki, el hierro; Fosfik, el fósforo; Akinha, la vitamina A... ).



El discurso racista puede limitarse también a un único ingrediente del producto. Entre "nata Made in Vaca" y "fresas del bosque de Caperucita" muy inocentes que atraen a toda la familia, la agencia publicitaria que introdujo el helado de palo italiano Doctor Strabik en España para Frigo (de su marca hermana en Italia Algida, bajo el sello Eldorado) a principios de los noventa (como el Frigurón, sólo duró un par de veranos) describió su cobertura de chocolate de una forma que hoy en día sería totalmente inaceptable; "De crrrrrrrujiente chocolate negro Bwana". Negro BWANA. "Bwana" es un vocativo en suajili que literalmente quiere decir "amo" o "señor". La palabreja de marras ganó tracción en Occidente con las películas de aventuras en la selva, tipo Mogambo o las de Tarzán, donde los sirvientes africanos suelen tratar de "bwana" a sus amos blancos constantemente.



Pero no está confinada a nuestro país de Sagitario esta costumbre de la publicidad de chocolate histórica racista. En alemán "Mohr" es literalmente tanto "moro" como "negro" (se dice, por ejemplo, del Otelo de Shakespeare). La marca alemana de chocolate Sarotti tuvo clásicamente a un pequeño moro negro, con turbante, babuchas y los labios muy rojos ("der Sarotti-Mohr"), como mascota y para atraer a los niños, en anuncios animados, como muñeco, etcétera...



El personaje existe hoy en día aún, salvo que es un pequeño mago oriental de tez dorada, con el mismo traje islámico ("der Sarotti-Magier"), que está presente en todas las estrategias publicitarias ya existentes además de en Internet y en los medios sociales. Simplemente le han cambiado el color de la piel y el grosor de los labios:



En la vecina Austria existe un postre conocido como "Mohr im Hemd" ("moro encamisado"), un pudin de chocolate y almendras cocinado al baño María (como un pudin navideño británico). En el 2009, la empresa heladera austríaca Eskimo, que forma parte de Heartbrand junto con Frigo (y Algida en Italia [también en Hungría, Croacia, Serbia, Grecia, Chipre y otros países], Langnese en Alemania, GB Glace en Suecia, Olá en Portugal, Frisko en Dinamarca, Wall's en Reino Unido [también en Corea, Japón y otros países], Streets en Australia y Nueva Zelanda, y otras heladeras) lanzó un helado en pinta Cremissimo con sabor Mohr im Hemd con el eslógan "I will Mohr" (juego de palabras con el inglés "I will/want more," "quiero más", dado que "more" ["más"] se pronuncia igual que "Mohr"). Los medios austríacos tacharon enseguida el eslógan de racista. Por cierto, el nombre del pudin se está convirtiendo en un arcaísmo, puesto que cada vez menos restaurantes lo ponen como "Mohr im Hemd" en el menú y, en cambio, describen el postre, por ejemplo, como "Schoko-Nuss-Kuchen mit Schlag" (literalmente: pastel de chocolate y frutos secos con nata montada).

Pudin "Schoko-Nuss-Kuchen mit Schlag", antes "Mohr im Hemd"


"I will Mohr!" Helado Cremissimo de Eskimo sabor Mohr im Hemd

Un dulce que no muchos españoles aprecian pero que muchos adoran en Alemania y en los países nórdicos es el regaliz. No hace falta salir de Europa para conseguirlo, pero su color ya da una buena pista de que también su publicidad ha conllevado polémicas racistas. GB Glace, la empresa heladera sueca de Heartbrand (hermana de Frigo y de otras muchas heladeras internacionales que ya se han mencionado aquí arriba), lanzó en exclusiva para Suecia en 2005 un helado de palo con cobertura y relleno de regaliz salado (una delicia en Suecia), y encima mediante una campaña publicitaria con una estética "callejera", con rap en los anuncios y tipografía similar al grafiti. La gota que colmó el vaso era el nombre del helado en cuestión: Nogger Black. NOGGER BLACK, a una letra de Nigger Black. El helado sólo duró dos veranos y se retiró del mercado en 2007, tras protestas del Centro Sueco contra el Racismo.






Pero los suecos tampoco estaban en contra del chocolate racista antes de la corrección política. Estas delicias esféricas del tamaño de pelotas de ping-pong se llamaron en su día "negerbollar" (bolas de negro"); en la actualidad, son conocidas como "chokladbollar" (bolas de chocolate) o "kokosbollar" (bolas de coco). Ay, la corrección política...



Para finalizar este recorrido por la historia racista de los dulces y de los helados, volvamos a la España de los años noventa. Allí, la marca Camy lanzó un helado mucho, mucho más blanco... De hecho, color blanco HUESO y con una forma acorde. Este sorbete de limón con aspecto de fémur estaba atravesado por el palo en sentido longitudinal y se comía agarrándolo con una mano por cada extremo. Igual que lo haría un bárbaro, un vikingo o un caníbal royendo un hueso de verdad. El problema yace en que la refrescante delicia se llamaba KANÍBAL, escrito con K para parecer más salvaje, y encima en una tipografía de fémures, y en el envoltorio se veía a un africano con gruesos labios rojos, un húmero en la coleta y desnudo excepto por una falda de flecos (vamos, semidesnudo).
Hoy en día, esta helada delicia no podría, a diferencia del Frigurón, resucitar en un verano del futuro. Aunque cabe admitir que la canción del anuncio era pegadiza:


"KANÍBAL es de Camy...


...y se come así..."

"Jarl!" (Sí, Chiquito de la Calzada decía "jarl", o eso parecía, al final de los anuncios de Camy)









jueves, 1 de diciembre de 2022

KALLE ANKAS JUL - UTVECKLING OCH CENSUR

VARJE JULAFTON KLOCKAN TRE... ...har Disneys julspecialare From All of Us to All of You, mer känd i Norden som Kalle Anka och hans Vänner (Kalle har huvudroll i "Djungelns pajas", delad huvudroll i "Campingsemester" och biroll [snarare cameo] som julsångare för blott en vers ['Tis the season to be jolly] i visan vid slutet av "Ekorrar i vår gran"), fängslat tusentals nordiska familje- och vänkvällar vid teven och granen. Det har blivit en kanonisk jultradition vars kortfilmer och långfilmklipp (de senare ursprungligen kända som s.k. "Memorable Moments") har upprepats så ofta en gång om året att ett par tre bevingade ord med detta ursprung har fastnat i folksjälens ordförråd. Vissa år har mer än hälften av Sveriges befolkning fastnat för denna julshow!

Alla filmer i denna julspecialare, både kortfilmer och "Memorable Moments," härrör från en svunnen tid innan 1990-talets Disney-renässans, dvs. från baby-boomer-generationens barndom (den senaste nykomlingen är Robin Hood, från 1973). Numera är Kalle Ankas Jul alltså en hel tidskapsel fylld med gammaldags klassiska 2D-filmer som känns lika fräscha nu som vid sin premiär i rutan. För nutida och framtida generationer svenskar blir den här julshowen en introduktion till dessa klassiker, som de annars, varken numera eller i framtiden, kommer att få lära känna till.

Germans Love David Hasselhoff - something is vastly far more popular outside its region or nation of origin:
From All of Us to All of You, a Disney Christmas compilation special that first aired on Walt Disney Presents in 1958, hasn't been seen on US (or British) network TV in decades, but in Sweden (where it goes by the name Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul, or simply Kalle Anka, Donald Duck's Swedish name), it's an obligatory Christmas Eve viewing, drawing the kind of ratings that Super Bowls draw in the USA, or Wimbledon in the UK.

Arne Weise är förspelsvärd, och Bengt Feldreich dubbar den tecknade värden och berättaren Benjamin Syrsa, samt sjunger den första strofen i hans slutnummer "Ser du stjärnan i det blå" ("When You Wish Upon a Star").
"Memorable Moments" (kavalkaden av scener från långfilmer):
(Dåligt) bortklippta scener som var med i förlagan (och i det svenska urprogrammet): Peter Pan (Flyg Iväg), Pinocchio (på scenen) och Bambi (på isen).
Troligast klipptes två av dessa bort av säkerhetsskäl (rädsla att små barn skulle åka skridskor på isen utan övervakning respektive hoppa ut genom fönstret och tänka på julen med förväntningen att kunna flyga). Den tredje, ur Pinocchio, har jag inte en aning om värför den skulle bort. Kanske för att den kunde väcka dockskräck? Eller för att det var en aggressiv kosackdocka, som anfaller Pinocchio, med till kosackmusik och det neutrala Sverige ville då inte ha besvär med ryssarna i kalla kriget?
Och urprogrammet är från 1958 i USA, den svenska/nordiska premiären 1960. From All of Us to All of You kom till Norden i samband med en samling naturprogram av Disney Pictures. Då det först kom ut var det det enda tecknade inslaget i SVT, då den enda svenska TV-kanalen. Alla de andra svenska barnprogrammen var spelfilmer och kasperteater. 
Vissa år har mer än hälften av Sveriges befolkning fastnat för denna julshow!


Endast fyra filmer från originalprogrammet från 1958/1960 är kvar: Memorable Moments ur Askungen, Lady och Lufsen, Snövit och de sju dvärgarna, samt kortfilmen om "Tomtens verkstad" (en julspecialare i kortfilmsserien Silly Symphonies). Och självklart slutnumret "Ser du stjärnan i det blå" (ursprungligen stjärnsången ur Pinocchio). Alla dessa filmer, även de i Sverige borttagna, hade självklart haft urpremiär innan julspecialaren From All of Us to All of You gavs ut i urformat: "Tomtens verkstad" 1932, Snövit 1930, Askungen 1950, Lady och Lufsen 1955 - och de i Sverige borttagna ur julrutan Pinocchio 1940, Bambi 1942 och Peter Pan 1953.
Så ingen Djungelbok (från 1967) och ingen Robin Hood (från 1973) hade varit ursprungligen med (de är inte del av originalshowen)!! De har lagts till i efterhand (Djungelboken lades till 1969, Robin Hood lades till 1974). "Tjuren Ferdinand", en kortfilm från 1938, lades till 1971, samma år som "Djungelns pajas" (en kortfilm från 1947). "Ekorrar i vår gran" (från 1952) hade lagts till 1967. "Campingsemestern" (från 1938) lades till 1982, det år då man beslöt att aldrig mer förändra programmet i svensk julteve. Fram till 1982 varierades innehållet från år till år; det året fastställdes serien av kortfilmer och Memorable Moments som vi har i rutan i våra dagar klockan tre på julafton. 

From All of Us to All of You (Kalle Ankas Jul)

"Memorable Moments" (kavalkaden av scener från långfilmer):

(Dåligt) bortklippta scener som var med i förlagan (och i det svenska urprogrammet): Peter Pan (Flyg Iväg), Pinocchio (på scenen) och Bambi (på isen). 

Troligast klipptes två av dessa bort av säkerhetsskäl (rädsla att små barn skulle åka skridskor på isen utan övervakning respektive hoppa ut genom fönstret och tänka på julen med förväntningen att kunna flyga). Den tredje, ur Pinocchio, har jag inte en aning om värför den skulle bort. Kanske för att den kunde väcka dockskräck? Eller för att det var en kosackdocka med till kosackmusik och det neutrala Sverige ville då inte ha besvär med ryssarna i kalla kriget?

Och urprogrammet är från 1958. 

Endast fyra filmer från originalprogrammet från 1958 är kvar: Memorable Moments ur "Askungen", "Lady och Lufsen", "Snövit och de sju dvärgarna", samt kortfilmen om Tomteverkstan. Och självklart slutnumret Ser du stjärnan i det blå.

Så ingen Djungelbok (från 67) och ingen Robin Hood (från 73) ursprungligen (de är inte del av originalshowen)!! De har lagts till i efterhand. Ferdinand, en 40-talskortfilm, lades till 1971.

Alla dessa filmer i denna julspecialare, både kortfilmer och "Memorable Moments," härrör från en svunnen tid innan 1990-talets Disney-renässans, dvs. från baby-boomer-generationens barndom (den senaste nykomlingen är Robin Hood, från 1973). Numera är Kalle Ankas Jul alltså en hel tidskapsel fylld med gammaldags klassiska 2D-filmer som känns lika fräscha nu som vid sin premiär i rutan. För nutida och framtida generationer svenskar blir den här julshowen en introduktion till dessa klassiker, som de annars, varken numera eller i framtiden, kommer att få lära känna till.

Nu är vi framme vid temat censur - vad som fanns ursprungligen i rutan och som kan ses numera... Förutom de Memorable Moments som byttes ut har en del av kortfilmernas innehåll också censurerats bort i nyare tider (detta bortcensurerade innehåll går dock att se t ex på YouTube)...

Censur i From All of Us to All of You i SVT (Kalle Ankas Jul):

  1. "Tomtens verkstad" - mörkhyad ung kvinnlig docka med flätor som sätter sig på okej-stämpeln ("MAMMA!" som TV Tropes tolkar som en allusion till filmen The Jazz Singer - dockan föreställer en s.k. "gollywog"), gammal manlig docka med helskägg och örnnäsa (ser troligen ut som en jude, TV Tropes specificerar en rabbi, men sedan barnsben har jag tolkat den bara som en gamling).
  2. "Djungelns pajas" - hackspetten försöker ta gift, Kalle skjuter på honom med kulspruta.
  3. "Campingsemester" - Långben poppar popcorn med gaffel i eluttaget (TV Tropes säger Harmless Electrocution och Popcorn on the Cob), husvagnen kör över järnvägen just när bommarna åker ner och nästan kolliderar med tåget (TV Tropes säger Railroad Tracks of Doom).

Urklippen ur långfilmerna, sk Memorable Moments, och kortfilmerna om "Tjuren Ferdinand" och "Ekorrarna i julgranen" har inte lidit någon censur, så vitt jag vet.