regno
regnavo regnavi
sum sine regno
Ifrân Norden och till hemlandets famn
kom undertecknad, av hettan sen länge bränd...
blott en veckas frânvaro, men känns som flera âr...
till ett land där ej fälls av regn en târ,
inte signad av en sâdan grönska
och en svalka, som folk gärna sig önska...
idag, dâ guldkungen sin största seger vann,
dâ tertierna sin första katastrof där fann,
ljusâr ifrân Mühlberg och Saint-Quentin...
ej skulle högan pik resas igen.
Svea sol gick upp dâ Austrias sol gick ner,
och över Leipzig flaggade blâtt banér.
Rosenkransen äntligen brast,
kluven mitt itu i hast!
Den yngre, dristigare vann sin krans,
trots att han hade haft en ringa chans...
frân Norden, frihetens ljus han har tänt
och lärosätets kyrkklockor hälsar,
och sejdlar klingar högljutt för hans ära:
studenter, barn, gott folk ropar hans namn
och knuffas ât för att signa hans famn.
Allt medan fienden dras till reträtt...
säg, Jan 't Serclaës, är ej din tid förbi?
Den spanska värjan hänger matt och blank,
en krullig krage blodstänkt - sâ lär bli
första steget till Habsburgs undergâng;
törnevägen till höger, svâr och trâng,
är framför den vänstra ej att föredraga.
En yngre fiende lär honom taga,
starkare, vackrare, med glödhett blod...
Ej lângt är det till vâren och Lechs flod.
Kortare sträcka än till Lützens slätt
och törnekröningen av Vasa ätt!
När den enes lycka skrider,
den andre maktlös ej strider.
Livets hjul det spinner,
och livets strömmar rinner,
alla i en gemensam ocean.
Se hur, under blâtt banér,
hjältekungen delar med sig
av sin plikt som kavaljer:
se, de törstande han läskar,
de blesserade han helar,
fângarna, med hand pâ hjärta,
alla ger sitt hedersord
att för friheten och Sverige
gärna vâga liv och blod,
ty han deras liv har skonat!
Alltid mogna frön för tröst
spirar i hans ädla bröst!
De förtryckta att fâ befria,
är det ej ett ädelt skäl
för en hjälte att dö, att strida?
Sâ att, för att fritt sig yttra,
oskyldiga ej fâr lida!
Hade Habsburgarna stegrat...
Hade Ligan därvid segrat,
vad skulle det bli av oss?
Säkert, upplysningens lâga
skulle aldrig ha fâtt blossa,
rättigheterna förkrossats...
Skâl för guldkungen, förstâs!
Envar kunde det förutse,
det skedde som det skull' ske!
Ära den som bör föräras,
ve den som led nederlag!
Men tänk ej pâ detta slag
utan medömkan och kärlek
för en slagen katolsk skara,
som ej kunde sig försvara.
Det är sâ är livets lott
alla välden genomgâtt:
dekadens lär inga undvika,
alla välden är fördömda,
till och med mitt andra land
mot tsaren vid Vorsklas strand.
Ett sekel av fred nu skrider,
lângt är det sen hârda strider
i svâra, fornstora tider.
Än, glöm ej bort vems förtjänst
är det att vi nu är fria
att tro, yttra och befria!
No hay comentarios:
Publicar un comentario