SAGA DE MIGUEL BOSÉ 8: TA SLUT OCH TA VID

 Esta saga es una serie de traducciones, originalmente manuscritas en mi adolescencia, que se me ocurrieron en Gröna Lund, el parque de atracciones de Estocolmo. Vedlas como una presentación de Miguel Bosé al público sueco.

De här översättningarna var ursprungligen handskrivna i mina tonår och jag kom på dem på Gröna Lund i Stockholm. Se dem som en inledning i Miguel Bosé för svenska folket.

,........................,,.............

TA SLUT OCH TA VID

(Abrir y cerrar)

Av Miguel Bosé

Översatt från spanskan av Sandra Dermark

i sina tonår på Gröna Lund

Reviserat den 6 augusti 2023

,.........................

Ta slut och ta vid,

dra åter i strid,

för mitt sargade hjärta,

det är en dolkstöt, pulserande smärta...

En värld inuti...

Ett förflutet liv,

för perfekt för att vara sant...

Alltför flyktig och törstig, längtar...

..................

Den kloka tystnaden då natten faller,

är krigarblodet det som mig befaller?

Ej ens... Ej ens ett eko...

Slagskämpe för ett kallt, allvarligt öde, 

äntligen sover här vid ditt mysterium...

Vem tillhör... Vem tillhör detta imperium?

..................

Jag samlar krafter...

Gud! Om du kanske hör min röst...

skänk mig sista hopp nu... och tröst!

Det paradis jag vill ha är ej din himmel...

Nej, den jag är och den jag var

vill mer ljus, mindre sorg och vimmel...

Jag är inte rädd nu... blott lite vilseledd.

....................

Ta slut och ta vid,

dra åter i strid,

utan att vara en främling,

det är att få andas tryggt

och trevligt.

.,........................

Den kloka tystnaden då natten faller,

är krigarblodet det som mig befaller?

Ej ens... Ej ens ett eko...

Slagskämpe för ett kallt, allvarligt öde, 

äntligen sover här vid ditt mysterium...

Vem tillhör... Vem tillhör detta imperium?

..................

Jag samlar krafter...

Gud! Om du kanske hör min röst...

skänk mig sista hopp nu... och tröst!

Det paradis jag vill ha är ej din himmel...

Nej, den jag är och den jag var

vill mer ljus, mindre sorg och vimmel...

Jag är inte rädd nu... blott lite vilseledd.

,..........................

Den kloka tystnaden då natten faller,

är krigarblodet det som mig befaller?

Ej ens... Ej ens ett eko...

Slagskämpe för ett kallt, allvarligt öde, 

äntligen sover här vid ditt mysterium...

Vem tillhör... Vem tillhör detta imperium?

SAGA DE MIGUEL BOSÉ 6: FRÄLSAREN

 Esta saga es una serie de traducciones, originalmente manuscritas en mi adolescencia, que se me ocurrieron en Gröna Lund, el parque de atracciones de Estocolmo. Vedlas como una presentación de Miguel Bosé al público sueco.

De här översättningarna var ursprungligen handskrivna i mina tonår och jag kom på dem på Gröna Lund i Stockholm. Se dem som en inledning i Miguel Bosé för svenska folket.

,........................,,.............

FRÄLSAREN

(Gulliver)

Av Miguel Bosé

Översatt från spanskan av Sandra Dermark

i sina tonår på Gröna Lund

Reviserat den 6 augusti 2023

,....................................

I tyst och evigt mörker söker jag en stråle sol...

Den världen som jag minns var full av liv och ljus och hoppfullhet i fjol,

och jag kunde väl ha räddat allting...

Jag ville bli frälsare,

jag blev aldrig frälsare,

neeeej!!!

......................

I tyst och evigt mörker är jag, liksom alltid, vilseledd,

förföljd utav min kunskaps röst, på ständig flykt efter allt vad som skett...

Jag vet att jag kunde ej mig behärska...

men då var det alltför sent,

ja, då var det alltför sent,

neeeej!!!

.....................

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord som går i tusen bitar,

ett ord från någon som förseglats,

så värnlös och liten, förnedrad...

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord i vrede och förtvivlan,

så väldig, ensam och besegrad,

så värnlös och liten, förnedrad...

.....................

Aaaaaáh aáaaaah aaaaaaaah

.................

I tyst och evigt mörker finns det inte ens en sista chans

att ge liv i de kroppar som för evigt sänkts i dödens mörka trans,

och saknaden, den skär i hjärtat...

Jag ville bli frälsare,

jag blev aldrig frälsare,

neeeej!!!

....................

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord som går i tusen bitar,

ett ord från någon som förseglats,

så värnlös och liten, förnedrad...

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord i vrede och förtvivlan,

så väldig, ensam och besegrad,

så värnlös och liten, förnedrad...

.......................

Nej! Besegrad... Förnedrad... Evigt besegrad...

Nej! Förnedrad... Befriad! Ej befriad!!

................

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord som går i tusen bitar,

ett ord från någon som förseglats,

så värnlös och liten, förnedrad...

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord i vrede och förtvivlan,

så väldig, ensam och besegrad,

så värnlös och liten, förnedrad...

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord som går i tusen bitar,

ett ord från någon som förseglats,

så värnlös och liten, förnedrad...

Jag ropar, sårad, "Nej!"

Ett ord i vrede och förtvivlan,

så väldig, ensam och besegrad,

så värnlös och liten, förnedrad...

Jag ropar, sårad, "Nej!"

***a wartime relation***

He had been sent away to fight on the frontlines... and (she) doubted that he would ever return.
(Clank of swords)
Each night she lay awake, envisioning (him, her lover) on the battlefield. She imagined his death a hundred times over; calling out in pain and anguish for her. Her sleepless nights left her too exhausted to do much of anything. She aimlessly roamed the halls of the palace like the living dead, a distant look in her glazed eyes.
[···]
(She) heard the sound of someone approaching, and leapt to her feet, wiping the tears from her eyes.
(Creaking doors) 
(She) stared at the soldier standing before her. He wore the frayed and muddy uniform of the defeated army. His face was battered, and partially obscured by rough stubble, but his eyes were the same as the first time they met.
(Thud on the grass-strewn floor as he goes: Oh!/Whoa!)
(The lovers) lay in (there; on the floor) for hours, discussing all that had happened. (He) told (her) about the things he had seen, the battles he had fought, the friends that he had lost. (She/One) could see now that he was not the same man that had gone off to war; some small part of him had not returned... like a light that had gone out. But she loved him all the more fiercely for it, and wanted nothing more than to protect him. As dawn approached, their discussion turned to the approaching wedding.


Adapted from the Krasue episode of Mythology Parcast -- but could also apply to Othello or Marius or Marius's dad or... there is a book called La vida de las flores (I will soon review it) with a story, La Siempreviva (The Evergreen) about a young veteran returning home to his village from the frontlines a broken man... and he only lives for a little more and then dies young at the end, but it is a fascinating study in PTSD (from pre-world-war times no less).