A SWEDISH UNIVERSITY STUDENT

In the Napoleonic era, when Denmark was threatened and Romanticism was all the rage, there was no shortage of passionate young Swedes, especially university students, who did not hesitate to volunteer for the war across the Öresund.
This snippet by Helena Nyblom deals with one of those who never lived through the conflict. A lively and cheerful young man who, during the Danish campaign, could no longer bear to stay studying and writing in Lund or Uppsala:

»...det skulle vara rart att ha en kamrat att trösta sig med, när 
studierna bli för tunga.», sade han.Baltimor till universitetet för att studera...
Om Baltimor hängde allt för länge med näsan över läroboken...
När Baltimor var ute i kamratsällskap och i dryckeslag...
... sådana kamrater, som Baltimor senare kom under fund med voro av rätta sorten. 
Det hände en gång, att Baltimor låg ganska sjuk.
... allt, vad doktorn företog sig, och när den 
gamla städerskan, som skötte den sjuke, pysslade om honom...
Men då hände det, att Baltimor en dag tog ned alla 
sina böcker, packade sina koffertar, och gjorde sig färdig 
att resa.
Baltimor sade:

»Jag skall ut och slåss. Jag skall ner till Danmark och hjälpa dem 

att försvara sitt land. Men jag kommer nog igen.»

Veckor och månader gingo.

Äntligen kom han, men han kom icke levande. 

Han hade fallit som en hjälte i kriget, och nu kom han i 
sin kista för att begravas i sin fädernejord.

Den dag han sänktes ned i graven, stodo hans vänner 
och kamrater och sjöngo sitt avsked för honom.

»Han studerade vid universitetet.
Men då den unge mannen faller i kriget...»