Den här visan är en försvenskning av Kiplings "St. Helena Lullaby" som jag hade tänkt på i nästan ett årfemte, sedan jag hade för första gången läst Rewards and Fairies som tonåring.
EN VAGGVISA OM FREDRIKSHALD
Sandra Dermark, den 6 februari MMXVIII
in signo Aquarii
Dedicerad till Uttam Paudel och till Mona Utsten.
Vae victis!
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till ett barn som leker krig?
Vad får dig att vilja vandra dit, hela världen vid och skön?
Åh, mor, ropa på din lille Karl, ty ni råkas ej igen...
(Vem tänker på vintern när allt gräs är grönt?)
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till en strid vid Östersjön?
Manskap stupar här och var... för ett svar har jag ej tid!
Kanonerna hörs dundra i takt med pukor och gevär...
(Efter första steget är det slut på frid!)
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till ett sachsiskt fredsfördrag?
Kan ej se... kan ej förtälja... det strålar överallt!
Till bords sätter sig ädlingar, hovdamer svajar i dans...
(Efter vackert väder lär det bli så kallt!)
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till en drabbning mot en tsar?
En lång, lång väg, en lång lång väg, ett par tre fyr år till.
Det är över stäppen, österut, dit där skrider en ny sol...
(Fullborda det du har gjort, oavsett om du vill!)
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till en vedervärdig flykt?
En björneväg... en törneväg... en väg över den strida ström...
Goda råd är dyra: äran släcker ingen törst...
(Ingen återvändo: ivrigt kalken töm!)
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till kajen i Stralsund?
En snar väg... en klar väg... du kommer strax: är du säll?
En fredlig plats där fältherrar blir overksamma en stund...
(Dagen prövar ej oss tills den har blivit kväll!)
Säg, hur långt är det från Fredrikshald till himmelrikets port?
Ingen visste, ingen vet, och ingen lär veta få...
Lägg händerna på hjärtat, fint uppvikta, och somna in...
(Efter alla hyss, mitt barn, ligg still och sov!)
No hay comentarios:
Publicar un comentario