NEWSFLASH ON DRUGLORE!!!

Swedish folklorists claim that the three nights tale (bridegroom drugged for three nights) has its roots in medieval France, then spread to the British Isles and Central and Southern Europe, and it came to Sweden with the Germans.
Trenättersversionen kan ha uppkommit i det medeltida Frankrike. Därifrån spred sig den till de brittiska öarna och Centraleuropa, samt -- som i många andra fall -- med tyskarna till bland annat Sverige.

In the version to which this report is affixed, the draught is mead laced with strong herbs:

...en dvaldryck, som var gjord på mjöd och starka örter. Prinsen intog denna och föll strax i djup sömn. När konungadottern blivit ensam med prinsen, sprang hon fram, slog sina armar om prinsens hals och begynte tala om deras barn och, hur hon hade fått vandra i hela världen. Men ingenting hjälpte. Prinsen sov som i dvala och vaknade inte upp ur sömnen. Så stark var sömndrycken.

...en dvaldryck av mjöd och bad sin käraste att dricka. Men tjänaren vinkade åt honom, då han skulle tömma bägaren och lät honom förstå, att han ej skulle smaka. Då kom han att tänka på hur ovanligt tungt han sovit de föregående nätterna, och därför låtsades han bara tömma bägaren. Prinsen passade på vid ett obevakat tillfälle, att hälla ut drycken i en blomkruka, medan trollkäringen tittade bort. Snart låtsades han falla i sömn.

Men allt eftersom prinsessan talade började hans minne långsamt att väckas, och han förstod nu att det var trollkvinnan som skilt honom från prinsessan. Det kändes för prinsen, som om han vaknat upp ur en lång och svår ond dröm, och han kunde först inte få fram ett enda ord. Till slut kom han dock till sans. Äntligen sprang han upp med stor häftighet, tog prinsessan i famn, kysste henne och förklarade, att hon ensam var den enda vän han hade kär i hela världen.