SINNLIGT STÖRDA FÖRR OCH NU I: TEXTER

Something I should have done during this summer:
Upload these two Swedish classical literary fragments about nuthouses and their inmates, to reflect upon:


I. Zachris Topelius. Ur Fritänkaren. Bok III Kapitel XIII, "De vises konung bland dârar".
Commentary: Like the Fools' Tower or "Gugelhupf" in Austria, the Danviken Nuthouse (the first in Sweden) was a product of the Enlightenment. The story takes place during the reign of Gustavus III (mid-to-late 18th century), and the King himself is coming to pay the nuthouse a visit, which leads to "Welcome Mr. Gustavus" style preparations.
 

På Danviken tycktes allt upp och nedvänt. Där
skurades och sopades för brinnkära livet. De arma
dårarna föstes ut på gården, för att man äntligen
måtte rengöra deras ohyggliga stall, där de levat som
boskap i spiltorna, och de betraktade med slöa, slocknade
ögon den härliga vårsolen. Härtills hade styrelsen  
föga bekymrat sig om denna de levandes grav, ehuru
där tillika var ett hospital för vanliga sjuka; allt var
förfallet, vanvårdat, avskyvärdt uselt, men nu skulle
allt i hast putsas upp: nu skulle graven få utseende
av en människoboning, stallet en skymt av ett barmhärtighetsverk.
Och fördenskull vädrades alla spiltor,
enris ströddes på alla golv, dårarna skurades rena och
kläddes som människor. Icke för det att man ansåg
dem förtjänta av en sådan omtanka – nyare tiders
mänskliga omsorg om dessa olycklige var då något okänt
– utan för det att ett bud hade slagit ned som en
åskvigg bland hospitalets sorglösa vårdare: konungen,
konungen själv, ville besöka Danviken i dag klockan tre
på eftermiddagen. Tiden var knapp att gottgöra årslång försummelse.
Man gjorde vad man förmådde, och så inbröt den
fruktade timme, när majestätets vagnar rullade in på
den stenlagda gården.
Konungen, åtföljd av sina adjutanter, sina läkare
och sin handsekreterare, besåg inrättningen med mycken
uppmärksamhet och yttrade skarpt sitt ogillande av dess
förfallna skick, som inga skurningar och inget enris
kunnat dölja för hans skarpsynthet. Föreståndaren fick
en skrapa, och befallning gavs att ofördröjligen inkomma
med ett förslag om inrättningens försättande i ett mera
ändamålsenligt skick.
Därefter gjorde hans majestät en rund genom dårarnas
celler och lät för sig beskriva de märkvärdigaste
bland dem. Där voro övergivna kvinnor, som i vansinne
mördat sina barn; ruinerade spelare, som höll faraobank
med spånor och kiselstenar; avsigkomna riksdagsmän,
som erbjöd sig att mot en daler skaffa hans majestät
pluralitet vid lantmarskalksvalet. En sade sig vara 
Luther, en annan påven, den tredje Antikrist, den fjärde en
Stormogul. En slaktare inbillade sig vara Fredrik II
av Preussen; en gymnasist sade sig vara Karl XII; en
gammal hovdam koketterade med sin solfjäder och lät
förstå att hon vore Pompadour; en stackars kryddkrämerska,
som läst romaner, förklarade sig vara Adalrik
och Göthilda; en skäggig sjöman hade fått i sitt huvud
att han var drottning Elisabeth av England; en bortblandad
magister bad konungen förhjälpa honom till hans tron,
eftersom han var pretendenten Stuart. Bland dessa
ruiner av mänskliga passioner och förvillelser fanns även
en gammal goddagspilt vid namn Calle Sager, som sade
sig vänta befordran, på den grund att han hade tur hos
fruntimmer och spelade flöjt.

Föreståndaren hostade och förklarade att besagda
person var inspärrad uti ett särskilt rum, tillika med
en annan dåre, emedan han ansågs farlig.  

I en avlägsen flygel av hospitalet var ett större
rum med järngallrade fönster och fördelat genom ett
plank uti tvenne hälfter. I vardera hälften bodde en
dåre, och båda kunde genom planket samtala med varandra.





II. Helena Nyblom. Ur "Glädjens lustfärd".

Commentary: This is an allegorical tale, thus, the place where it is set can be any country. However, the presence of an isolated nuthouse hints at an 18th- or 19th-century setting. In this story, Happiness descends upon Earth, only to be rejected by people of all the different social strata.

En stor byggnad, en lång, vit byggnad, omgiven av träd och blomster-
anläggningar. Allting där inne såg glatt och ljust ut, och i
hopp att nu få veta något gott, frågade hon en av de förbigående:

»Vad är namnet på detta palats? Och vilken mäktig
furste bor där?»

Den tilltalade såg på Glädjen.

 »Vet du inte, att det
där är hospitalet? Där, var de sinnessvaga och vanvettiga
sitter inspärrade.»

 »Det är människor,

som förlorat bruket av sitt förstånd genom att ha levat i
allt för stor sorg eller allt för mycket glädje, och vilkas
själsljus nu är släckt.»

»Vad är det för ord du talar?» ropade Glädjen vred.
»Tror du, att någon människa mister sin själ genom att leva
i glädje? Frosseri och dryckenskap, lättsinne och ett djuriskt
liv, kallar du det glädje? Skämmas skulle du, att missbruka
Glädjens lyckliggörande namn!»

Glädjens ögon tindrade så vredgat, att mannen tog av
sig hatten.

»Jag ber så mycket om ursäkt,» sade han, »men när
folk dricker och lever om, tills de bli galna, kallar vi det
här på jorden för att roa sig.»